Landsbygdsnätverket
Veronica Andrén och Rosita Broström

Veronica Andrén, vattenbrukssamordnare på Jordbruksverket och Rosita Broström, verksamhetsledare Ålands Fiskodlarförening, vid besöket på Åland. Foto: Magnus Nordgren

Kan miljömässigt hållbart vattenbruk uppnås utan att ekonomisk hållbarhet nås?

Inom EU har höga mål satts för utvecklingen av vattenbruksbranschen. En produktionsökning med 7-8 procent var planen men lite har hänt. I Östersjöområdet har man sett en motsatt utveckling de senaste åren med anläggningar som inte får nya eller förlängda tillstånd att bedriva sin verksamhet. Många gånger motiveras besluten med osäkerheter kring miljöpåverkan eller ifrågasättande av den teknik man valt.

Öppna kassar, vilket är den mest använda tekniken, erbjuder mycket begränsade möjligheter för rening av vatten och därför kommer foderrester och fekalier att spridas direkt till omgivningen. Detta faktum har drivit på utvecklingen av foder och dess innehåll, anpassningen av lokalisering av anläggningar och nytänkande kring odlingsmetodik. Kassodlingen ser alltså inte ut eller bedrivs på samma sätt som den gjorde för tio år sedan, även om den till synes är den samma för ett otränat öga.

Nytt samarbete med Åland

På Åland finns fem fiskproducenter som alla odlar fisk i kassar. Likt Sverige har stora utmaningar för utveckling av näringen kretsat kring snårig lagstiftning och svårighet att få förnyade odlingstillstånd på grund av tuffa miljökrav. Vattenbruksbranschen, både i Sverige och på Åland, har arbetat hårt för att miljöanpassa odlingstekniker och hitta nya sätta för att minimera miljöpåverkan. Genom bättre odlingsmetodik, utrustning och kvalité på foder har halterna av kväve och fosfor som släppts till omgivningen från odlingarna minskat drastiskt de senaste åren.

Minimerade utsläpp ger ökade krav

Ekonomisk vinst för bolagen har dock många gånger uteblivit trots deras ansträngningar. I samma takt som vattenbrukaren minskat utsläppen av näringsämnen har odlingsutrymmet blivit mindre. Under de senaste 10-15 åren har exempelvis foderförbrukningen minskat från cirka 2 kilo foder/kilo odlad fisk till cirka 1,2 kilo foder/kilo odlad fisk vilket har en stor positiv påverkan på miljön. Nya tillstånd ställer krav på minskade nivåer av utsläpp vilket leder till att odlaren inte kan odla mer fisk utan tvingas ligga kvar på samma eller lägre tonnage. Alltså, ju bättre odlaren blir på att minimera utsläppen, ju hårdare krav ställs. De investeringar man gjort för att miljöanpassa anläggningen vinner odlaren inte på då hen inte kan odla mer fisk vilket hade lett till större intäkter, möjlighet att erbjuda arbetstillfällen och ekonomi för att fortsätta arbeta med miljöanpassning.

Hur ska odlaren känna sig motiverad att satsa på innovation och utveckling om ingen ekonomisk vinst genereras? Kan miljömässig hållbarhet uppnås utan att den ekonomiska hållbarheten nås?

Samarbete mellan Åland och Sverige

På initiativ från Jordbruksverket och svenska branschorganisationen Matfiskodlarna AB ordandes ett möte med fiskodlarföreningen på Åland och representanter från den åländska fiskodlarbranschen i oktober. Veronica Andrén, vattenbruksamordnare på Jordbruksverket och Magnus Nordgren, Landsbygdsnätverket medverkade för att diskutera ett framtida samarbete kring utveckling av fiskodling. Under mötet kunde man snart upptäcka gemensamma utmaningar och mål för båda branscher som i huvudsak producerar fisk i odlingskassar.

Ett första steg kommer vara att branscherna tillsammans ta fram en Code of practice för kassodling vilken kommer levereras under 2018. De kommer även ta fram en kommunikationsplan och olika möjligheter att föra ut mer kunskap kring fiskodling som i många sammanhang förknippas med osanna förutfattade meningar.

Publicerades 2017-11-14

Besöksadress
Landsbygdsnätverkets kansli Vallgatan 8, Jönköping

Kontakt
036 – 15 50 00
Skicka e-post


Logotype EU