Debattartikel: Varför rinner innovationen ut i sanden?

Vad är det som fallerar när lovande innovationsprojekt i landsbygder rinner ut i sanden? Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp för innovationsfrämjande i landsbygder har i ett intervjuprojekt identifierat några av de vanligaste bristerna – och samtidigt hittat lyckade exempel på hur dessa går att lösa. ”Det är viktigt att aktörerna som främjar innovation finns där idéerna finns”, säger Mathias Mellgren Helge, ordförande i arbetsgruppen.

Arbetsgruppen betonar också vikten av att bredda definitionen av vad innovation är. En innovation kan vara något som är nytt för platsen, organisationen, marknaden eller världen. Innovation kan alltså ske i såväl företag som idrottsföreningar och genom forskning.

1. Avsaknad av kapital

Generellt saknas det inte riskkapital i Sverige, men en väldigt stor del är koncentrerat till storstäderna. Det är där strukturerna, inkubatorerna och arbetskraften finns. Bankerna idag är ofta centraliserade och den styrka som tidigare fanns med den lokala kännedomen har många gånger gått förlorad när besluten fattas i Stockholm. Möjligheten ligger i att göra det mer synligt var riskkapitalet finns.

2. Saknas nyckelpersoner med helhetsperspektiv

Inom innovationsarbetet saknas ofta nyckelpersoner i form av så kallade gränsgångare eller processledare med övergripande koll på aktörer verksamma inom de innovationsfrämjande systemen. Många gånger är deras insats att guida och förmedla kontakt mellan innovatören och de olika innovationsaktörerna i systemet helt avgörande. Det kan handla om allt ifrån finansiering och marknad till nätverkande, forskning eller kunskap om olika aktörers roll och de lokala förutsättningarna. Om banker, universitet och andra är delar i innovationsmotorn så är gränsgångarna smörjmedlet som gör att allt snurrar på. Under intervjuerna framkom tydligt att de personliga kontakterna ofta är avgörande, men det betyder inte att gränsgångaren nödvändigtvis måste vara en person. Det finns en stor fördel i om denna funktion kan byggas upp som en struktur. Då kommer man också ifrån sårbarheten i att processen står och faller med en enskild person.

3. Innovationsaktörer letar inte aktivt upp idébärarna

Många innovationsaktörer letar inte aktivt upp idébärarna. Istället intar de en allt för avvaktande hållning. Men det är viktigt att aktörerna finns där idéerna finns: på näringslivsfrukosten, nyföretagarmässan eller starta-eget-utbildningen. Ett exempel på detta är Innovationscenter för Landsbygden som finns i sydöstra Skåne. De söker aktivt upp personer som har idéer och har varit väldigt framgångsrika i sitt arbete. De har ett koncept som kan spridas till andra kommuner och regioner. Andra exempel kan vara när Agro Sörmland bjuder in aktörer från olika branscher till ett nätverk eller när föreningar samlas för att hitta lösningar på lokala utmaningar.

4. Saknas landsbygdsperspektiv hos många innovationsaktörer

Det finns en urban norm i innovationssystemet idag vilket speglas i det språkbruk som används. Man talar om enhörningar, innovation, startups och riskkapital och befinner sig ofta väldigt långt ifrån den verklighet som finns i landsbygder. Den process som fungerar i staden kanske inte alltid fungerar i landsbygder, och det är ett perspektiv och kunskap som tyvärr ofta saknas. I landsbygder kanske det handlar om att få ihop pengar till att starta en automatiserad butik. Även om det inte är nya Klarna eller Spotify så är det ofta idéer som kan få enorm betydelse lokalt.

Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp för innovationsfrämjande i landsbygder

Mathias Mellgren Helge, Företagarna

Bridget Wedberg, Coompanion

Per-Olof Remmare, Tillväxtverket

Wenche Hansen, Matfiskodlarna

Åse Classon, Hela Sverige ska leva

Ewa Ryhr Andersson, LUS

Åsa Hofring, Skogsstyrelsen

Kjell Ivarsson, LRF