Landsbygdsnätverket

Svar från landsbygdsministern

Här finner du ytterligare några svar från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht utöver de svar som gavs på själva nätverksträffen.

Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht - Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Det finns ju redan ett regionalt utvecklingsansvar, hur är det tänkt att ansvarsfördelningen för landsbygden ska se ut framåt? Är det regionerna och kommunerna eller länsstyrelsen som ska ha det främsta ansvaret?

Landsbygdsfrågorna rör många aktörer såväl på nationell, regional och lokal nivå. Så kommer det fortsatt att vara. Det pågår nu ett arbete inom regeringskansliet med att utarbeta en proposition om en sammanhållen landsbygdspolitik. Propositionen är planerad att lämnas till riksdagen våren 2018. I denna kommer ansvaret för landsbygdsfrågorna att tydliggöras.

Hur kan vi samordna utvecklingsplanerna istället för att fortsätta i stuprör med ett landsbygdsprogram, en livsmedelsstrategi, klimatlag, skogsprogram, besöksnäring etc?

Det finns behov av att ha sektorsspecifika program för att ge en helhetsbild över en sektor. Det finns också krav på specifika program exempelvis för att ta del av medel från den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare behöver ett landsbygdsprogram tas fram.

Därtill finns det behov av sektorsövergripande utvecklingsplaner som utgår från en geografi, t ex kommun, leaderområde, län. Dessa bör utgå från en större helhetssyn där sektorsprogramens mål och insatser sätts i ett geografiskt helhetsperspektiv. Att i de geografiska utvecklingsplanerna inkludera relevanta delar av sektorspecifika program kan överbrygga de stuprör som ofta finns i de sektorsspecifika programmen.

Landsbygdsutveckling omfattar en stor bredd av sektorer. Det innebär att oavsett utformningen av sektorsplaner och geografiska utvecklingsplaner kommer det att behövas fungerande samverkansformer mellan olika myndigheter och aktörer. En ny sammanhållen politik för landsbygden behöver hitta nya former utifrån tydligare mål för politiken, förtydligat ansvar för och bättre samordning mellan aktörer.

Hur ska ni säkerställa den grundläggande service som redan är borta i glesbygden?

En god tillgänglighet till dagligvaror och möjlighet att kunna tanka bilen är en viktig förutsättning för att kvinnor och män ska kunna bo, verka och leva i alla delar av landet.

Strukturella förändringar av olika slag har dock inneburit att antalet mindre butikerna blivit färre medan de allra största butikerna blivit betydligt fler. Bakom förändringarna ligger bland annat faktorer som befolkningsutveckling och förändrade bosättningsmönster, en ökad mobilitet, ändrade köpvanor hos befolkningen och effektiviseringar inom handeln. Den förändrade butiksstruktur som vuxit fram har gjort det svårare för mindre butiker i gles- och landsbygder att konkurrera med utbud av dagligvaror, annan service och priser.

Regeringen avsätter därför betydande medel till kommersiell service i gles- och landsbygder. Exempelvis har regeringen beslutat om 35 miljoner kronor årligen för stöd till dagligvarubutiker i de glesbygdsområden som är särskilt sårbara och utsatta. Detta är ett mycket uppskattat stöd som har stor betydelse för de små butikerna.

Regeringen genomför också en kraftfull satsning på service i landsbygdsprogrammet 2014–2020. Regeringen har för genomförandeperioden öronmärkt 750 miljoner kronor till investeringsstöd, kompetensutveckling och olika projekt inom lokal serviceutveckling. Det kan till exempel handla om utveckling av servicepunkter på landsbygden. Dessa servicepunkter är väldigt viktiga eftersom de förutom att erbjuda dagligvaror också har en rad andra tjänster som exempelvis apotek, systembolag och post. Medlen kan användas även för att öppna nya butiker i gles- och landsbygder.

Bankerna vill inte vara med och finansiera verksamheter på landsbygden, vad kan göras åt detta? Varför tillåts bankerna att lämna landsbygden?

Regeringen är väl medveten om de utmaningar som den snabbt minskande kontantanvändningen och kontanthanteringen i Sverige medför, i synnerhet för landsbygden.

Finansmarknadsminister Per Bolund för därför samtal med bankerna och andra aktörer om deras ansvar för ett fungerande kontant- och betalsystem i hela landet. Regeringen har också nyligen beslutat om en parlamentarisk kommitté som ska genomföra en översyn av det penningpolitiska ramverket och riksbankslagen. I kommitténs uppdrag ingår bland annat att utreda de legala förutsättningarna och formerna för kontantförsörjningen och kontanthanteringen samt i synnerhet Riksbankens ansvar i dessa frågor. Det sker alltså mycket arbete inom detta område som gäller hela finansmarknaden och hela landet.

När det gäller banker så finns det i dag inget krav på att sådana företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse ska vara skyldiga att ha kontanthantering. Det är upp till varje bank att utifrån affärsmässiga grunder besluta hur de ska utforma sin kontanthantering. Detta gör att utbudet och servicenivån skiljer sig åt mellan de olika bankerna. Vissa banker tillhandahåller fortfarande kontanthantering, andra gör det inte eller endast i begränsad omfattning.

Med grundläggande betaltjänster avses möjlighet att ta ut kontanter, möjlighet att betala räkningar samt möjlighet att sätta in dagskassor på bankkonto. Staten har ett ansvar för grundläggande betaltjänster på de orter där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av marknaden. Varje länsstyrelse bedömer därför årligen om samhällets behov av grundläggande betaltjänster är tillgodosett och genomför insatser om så inte är fallet. Antalet statligt finansierade betaltjänstombud ökar, i början av 2016 fanns det 17 stycken medan det idag finns cirka 30 stycken runt om i landet. Hos dessa statligt finansierade betaltjänstombud är det möjligt att betala räkningar, ta ut pengar och lämna dagskassor. På vissa ställen är det dock svårt för länsstyrelserna att hitta handlare eller andra företagare som vill ta på sig rollen som betaltjänstombud. Länsstyrelserna arbetar även nära Sparbankernas Riksförbund och Svenska Bankföreningen med dessa frågor.

Hur säkras processen framåt, även förbi ett regeringsskifte?

En viktig tanke med att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att lämna förslag till en sammanhållen landsbygdspolitik var att säkerställa en bred politisk uppslutning bakom förslagen så att politiken kan bli hållbar över flera mandatperioder. Specifika åtgärder och satsningar kan komma att vara tidsbegränsade och därför variera över tid. Dock är det så att om man kan vara överens över partigränserna om målsättningar, ansvarsfördelning och hur vi ska jobba med landsbygdsfrågorna kommer det ge en stabilitet för lång tid framåt.

Det är med undantag för en enda fråga, är en enig kommitté som har överlämnat betänkandet till regeringen. Det ger goda förutsättningar för en bred enighet om den framtida landsbygdspolitiken.

Vad är nästa steg och vilka konkreta satsningar sker kommande år?

Landsbygdskommitténs betänkande remissbehandlas till slutet av mars. Betänkandet och remissvaren kommer sedan att ligga till grund för en proposition som ska lämnas till riksdagen våren 2018. Vissa förslag har redan tagits omhand, t.ex. har en ny bredbandsstrategi som innehåller mål för snabbt och tillförlitligt bredband i hela Sverige presenterats och de s.k. landsbygdslånen utreds vidare i enlighet med landsbygdskommitténs förslag. Det är vidare sannolikt att ytterligare förslag kommer att presenteras innan propositionen lämnas över till riksdagen.

Om budgeten minskar i EU och vi har neddragningar i landsbygdsprogrammet, kommer finansieringen då ske från nationellt håll?

Det finns idag inte något ställningstagande kring hur Sverige ska hantera en eventuell neddragning av budgetmedel från EU.

Den främsta orsaken till eventuella minskningar skulle i dagsläget vara Storbritanniens utträde ur EU (Brexit). Förutsättningarna kring denna process är dock mycket osäker. Brexit kommer att få konsekvenser för den samlade EU-budgeten eftersom Storbritannien är en stor nettobetalare till EU. Konsekvensen innebär att den samlade budgeten minskar och det kan därför förväntas att konkurrensen kring tillgängliga EU-medel ökar. Det går dock idag inte att uttala sig om på vilket sätt detta eventuellt kan komma att påverka den EU-finansierade delen av landsbygdsprogrammet.

Varför ligger bredbandsfrågan inom landsbygdsprogrammet?

Tillgången till bredband med hög överföringshastighet är identifierad som en viktig utvecklingsfråga för landsbygden. Landsbygdsprogrammet ska i den mån det är möjligt hantera de utvecklingsbehov som finns på landsbygden. Inom ramen för det delvis EU finansierade landsbygdsprogrammet finns goda möjligheter och upparbetade system att hantera stöd för bredbandsutbyggnad under programperioden 2014-2020. Det innebär att det inom landsbygdsprogrammet finns en form för att hantera bredbandsstöd och att EU genom landsbygdsprogrammet medfinansierar utbyggnad av bredband på de svenska landsbygderna.

Hur kan regelkrånglet och den administrativa bördan minskas inom LEADER?

Att minska den administrativa bördan är många gånger en utmaning, då det ofta är ett komplext regelverk och många olika saker att ta hänsyn till och att hantera. Förenkling nås bland annat genom mer likartad hantering av de olika fonderna och genom e-handläggning i utökad utsträckning. Denna programperiod kan en större del av leaderområdets budget användas till administrativa kostnader, 25 % kan användas till administration och mobilisering.

Det har varit en hel del uppstartsproblem i datasystemen som administrerar de olika programmen. Jordbruksverket arbetar aktivt med att lösa alla de utmaningar och problem som följt av detta. Jordbruksverket för en kontinuerlig dialog med verksamhetsledarna och LAG om de administrativa problem som har uppstått.

Kopplat till livsmedelsstrategin, vilka förslag finns för att bevara viktig jordbruksmark som nu ofta bebyggs?

Regeringen har låtit en särskild utredare se över hushållningsbestämmelserna. Reglerna omfattar bland annat riksintressen och den bestämmelse som ska ge skydd åt brukningsvärd jordbruksmark. Utredningens förslag är ute på remiss fram till den 28 februari i år, därefter kommer förslagen att beredas inom regeringskansliet.

Det är kommunerna som ansvarar för den fysiska planeringen inom kommunen och länsstyrelserna har ett ansvar att bistå kommunerna i arbetet. Som stöd till främst kommunerna har Jordbruksverket tagit fram information och hjälpverktyg som belyser jordbruksmarkens olika värden. Dessa kan utgöra stöd i kommunernas bedömningar och möjligheten att bevara och utveckla de värden som finns i jordbrukslandskapet.