Landsbygdsnätverket
Per Ståhl

Per Ståhl, rådgivare på HSS Östergötland, om innovationer och icke-kemisk ogräsbekämpning. Foto: Mats Jonasson

Kan innovationer ersätta kemisk bekämpning?

Det här är en högaktuell fråga. Inte minst med tanke på det beslutade förbudet mot glyfosat. Per Ståhl, rådgivare på Hushållningssällskapet Östergötland, blev uttagen att delta i fokusgruppen Non-chemical weed management in arable cropping systems inom EIP-Agri.

Fokusgruppen har nu haft sin andra workshop och skriver tillsammans en slutrapport där de bland annat identifierar befintliga metoder, effekter på andra områden som klimatet, behov av kunskapsspridning, nya innovationer och forskningsinsatser.

Vilka är de största utmaningarna för icke-kemisk ogräsbekämpning i Sverige respektive i andra länder inom EU?
- Utmaningarna är ganska lika, även om det är flera länder på kontinenten som exempelvis har stora gräsogräsproblem som vi inte har ännu. De stora utmaningarna ligger i ekonomin. Stora ogräsproblem kan påverka lönsamheten dramatiskt och odlingssystemen idag är till stor del uppbyggda på kemisk ogräsbekämpning. Ska man släppa kemanvändningen så måste man ändra systemet och det går ju att göra, men det kostar pengar. De innovationer som kan hjälpa till har vi bara delvis idag.

Vilka innovationer är det?
- Man pratar mycket om robotar och precisionsodling, men för de stora ”tröskgrödorna” ligger det en bra bit bort innan vi kan se en stor effekt av det. I precisionssådda grödor som exempelvis majs, grönsaker och betor finns lösningar närmare praktiken och de kan få stor betydelse ganska snabbt, speciellt om det sätts in styrmedel. Det gäller ju dock att de är driftssäkra och där verkar det återstå utvecklingsarbete.

Vad ser du mer för svårigheter?
- Den största frågan är vem som ska betala omställningen. Det är inte så lätt att ta ut det på marknaden om inte hela världen gör samma sak. Lantbrukarnas attityder pratade vi också mycket om. Det finns ett motstånd mot förändring och man har vant sig vid den kemiska bekämpningens möjligheter. Man söker inte kunskaper om alternativa metoder om man inte ser behovet.

Hade EIP-Agri Servicepoint lyckats bra med sammansättningen på fokusgruppen?
- Ja, det tycker jag. Vi var 20 deltagare representerade 15 olika länder, spridda över EU. Det var bra med blandningen av lantbrukare, forskare, rådgivare och företrädare för maskinföretag. Lantbrukarna kan vara mycket skickliga men deras kunskap är ju väldigt kopplad till den egna gården och erfarenheterna därifrån. Forskarna har stor erfarenhet om de har jobbat med tillämpad forskning och vi rådgivare står lite mitt emellan. Maskinföretaget hade även jobbat med forskning vilket gav bra tyngd i de ekonomiska diskussionerna, aspekter som givetvis lantbrukarna lyfte fram. Det måste gå runt.

Vad betyder det att träffas över landsgränser?
- Det är mycket viktigt att det sprids perspektiv från alla delar i EU. Jag tror att de här resultaten kan nå EU-ledningen och få en betydelse och då är det ju viktigt att det inte bara är de stora länderna som syns.

Läs mer om Fokusgruppens arbete på EIP-Agris webbplats. Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Publicerades