Ny utvärdering av EIP-Agri innovationsstöd

Missnöje med ansökningsprocessen och långa handläggningstider. Stöd för gruppbildning är en styrka och för stränga kriterier för definitionen av ”innovation” ger konsekvenser för sociala och organisatoriska innovationer. Det är några delar som kom fram i den utvärdering som genomförts av forskare från Umeå universitet.

Nu kan du läsa en utvärdering av EIP-Agri innovationsstöd för åren 2014-2020. Rapporten lyfter fram vad som fungerat bra och mindre bra samt lämnar förslag till åtgärder. EIP-Agri är en del av en större satsning på innovationer inom EU. Syftet är att främja landsbygdens konkurrenskraft och bidra till nationella miljö- och klimatmål.

Denna slutrapport beskriver en flerårig löpande lärande utvärdering av EIP-Agri som har genomförts av forskare från Umeå universitet.

Administrativt missnöje

– Analysen visar bland annat att majoriteten av dem som sökt stödet är missnöjda med ansökningsprocessen. Långa handläggningstider, många krav på kompletteringar och sena utbetalningar har förbättrats successivt men är fortfarande ett problem, säger Katarina Eckerberg, professor i statsvetenskap/offentlig förvaltning vid Umeå universitet, som har lett hela utvärderingsarbetet.

Möjligheten att söka stöd för gruppbildning är en styrka som kan utökas ytterligare, medan kraven på genomförandestödet bör ses över.

Effekterna av projekt svåra att utvärdera

– EIP-Agri-stödets koppling till andra innovationssatsningar har varit mycket begränsad, men det finns stora möjligheter till samverkan, , säger Therese Bjärstig, docent i statsvetenskap vid Umeå universitet, som har medverkat under hela den löpande lärande utvärderingen.

Många innovationsprojekt anser sig ha uppnått sina mål, men de vidare effekterna i samhället vad gäller ökad konkurrenskraft och effekter på miljö- och klimatmål har inte har gått att utvärdera.

Vägen till framgång

Utvärderingen visar att breda kompetenser inom innovationsgruppen är en viktig förutsättning för framgång. Det är alltså viktigt att både forskare och praktiker ingår och samverkar i innovationsgruppen. Det saknas dock idag en strategisk koppling mellan EIP-Agri och relevanta forskningssatsningar. Likaså bör gruppernas kompetenser längre ut i marknadskedjan stärkas ytterligare.

Vissa nationella och internationella nätverk har använts. De svenska EIP-projektledarträffarna har varit uppskattade. Men nätverken behöver utvecklas och kopplas samman för att stödja nytänkande.

Det är viktigt att en innovationsidé når marknaden men EIP-Agri-stödet kan inte finansiera marknadstillträde. Det gör att man måste söka flera olika stöd. Det behöver därför skapas möjligheter till synergier mellan olika myndigheters innovationsstöd.

Behov av tydligare interventionslogik

– Inför kommande programperiod måste EIP-Agri få en tydlig interventionslogik – det vill säga ett påtänkt samband mellan mål, insatser och resultat i samhället – och bättre dataunderlag för uppföljning och effektutvärdering, säger Katarina Eckerberg.

– Vi ser även att Sverige har tillämpat något strängare kriterier för definitionen av ”innovation” för finansiering av stöd än i andra medlemsstater, vilket riskerar att mer tekniska innovationer gynnas på bekostnad av sociala och organisatoriska innovationer, säger Therese Bjärstig.

Bättre innovationspolitik en förutsättning

Ytterligare ett stort problem är bristen på koordinering och samarbete inom den svenska innovationspolitiken. Där finns det stora möjligheter till synergier med andra stöd och myndigheter för att stärka konkurrenskraften och bidra till klimat- och miljömål.

– Vi håller tummar för att den svenska implementeringen av EIP-Agri kan förenklas och förbättras och att det europeiska samarbetet blomstrar. Att samverka med andra parallella innovationssatsningar är A och O om EIP-Agri ska lyckas och bära frukt, avslutar Katarina Eckerberg.

Här kan du läsa mer om utvärderingen i Jordbruksverkets webbutik Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.