Landsbygdsnätverket
Bild på Lotta Fabricius Kristiansen som står i grönskan vid en biodling. Hon har en grönspräcklig sjal på sig och vit kofta.

Lotta Fabricius Kristiansen har varit expertkoordinator i EIP-Agris fokusgrupp kring bättre bihälsa och hållbar biodling. Foto: Anna Lind Lewin

Tio förslag för bättre bihälsa och hållbar biodling

Nu finns slutrapporten klar från den EIP-Agri-fokusgrupp som Lotta Fabricius Kristiansen varit expertkoordinator för. Där identifieras de mest kritiska faktorerna för hållbar biodling med friska bisamhällen men den ger tio konkreta förslag till lösningar.

– Problembilden blev tydlig och bekräftad, och framförallt blev den genom rapporten sammanställd och tillgänglig också för målgrupper utanför själva biodlingssektorn, säger Lotta Fabricius Kristiansen som också är projektledare för Pollinera Sverige.

Fokusgruppen hade en bred blandning av representanter för forskning, myndigheter och praktiknära experter från hela EU.

Viktigaste slutsatserna

– Vi identifierade de mest kritiska faktorerna med avseende på hållbar biodling med friska bisamhällen. Dessa syntetiserades i en gemensam målbild för arbetet framåt. Punkter är inte revolutionerande i sig, men samlade och synliggjorda får de tillsammans en styrka.

  • Tillgängliggöra kunskap i form av forskning och praktisk tillämpning
  • Bevara en hållbar miljö runt bisamhället på landskapsnivå
  • Bestämma och utvärdera ett bisamhälles hälsostatus
  • Ökad förståelse för honungsbinas motståndskraft och förbättra binas välbefinnande
  • Tolka insamlade data för ökad kapacitet i biodlingen
  • Skötselmetoder som är anpassade till de lokala förhållandena
  • Stödja bevarandet av honungsbinas genetiska variation
  • Subletala effekter på honungsbin av kemiska ämnen i en miljö med många stressfaktorer.
Bin på vaxkaka

Foto: Ingrid Karlsson

Fokusgruppens förslag på lösningar

  1. Skapa en europeisk plattform för att sammanföra forskning och praktik
  2. Utveckla ett EU-standardiserat ”körkort” för biodlare.
  3. Utveckla och införa ett praktiskt tillämpbart verktyg som ger ett hälsostatusindex för ett bisamhälle.
  4. Utveckla och utvärdera metoder för hållbar kontroll av varroa (bortskärning av drönaryngel, spärrade drottningar och konstsvärmar)
  5. Tolka och dela insamlade data från övervakningssystem, både biologiska och icke biologiska faktorer.
  6. Bedöma hur honungsbin utsätts för stressfaktorer i jordbrukslandskapet i kombination med kvalitén av födotillgången
  7. Identifiera, införliva och kommunicera metoder som minskar problemen till biodlare och lantbrukare.
  8. Hantera komplexiteten genom samverkan mellan berörda parter.
  9. Kartlägga landskapet ur hållbarhetsaspekt på bigårdsnivå.
  10. Lyfta fram vikten av en genetisk mångfald för hållbar biodling, och utveckla avelsprogram för bevarande av lokala raser.

Resultatspridning blir en viktig del

– För att lyckas skapa förändring på en bredare front drar fokusgruppen slutsatsen att vi behöver involvera alla parter på landskapsnivå med beröring till frågan, säger Lotta Fabricius Kristiansen. Detta kan göras dels genom finansiella resurser men också genom tillgängliggörande av kunskap och teknologi.

Publicerades