"Framtidsbreven genomsyras av hopp och visioner"

KRÖNIKA. Landsbygdsbornas syn på sin egen bygd är hoppfull och fylld av kreativitet, samtidigt som många bygder kämpar med svåra frågor. Det konstaterar Erik Melin, forskare vid SLU, efter en genomgång av de framtidsbrev som analysgruppen Stärkt landsbygdsperspektiv samlade in i våras.

Genom åren har vi talat mycket om landsbygdernas utmaningar. Väl känner vi till de geografiska avstånden, de demografiska förändringarna och de socioekonomiska villkoren. Vi har också hört många goda idéer om hur dessa utmaningar kan mötas så att framtiden kan te sig i ett bättre ljus – till exempel genom att pengar omfördelas, företagsstöd, entreprenörskap eller teknisk innovation.

Men, vad vi länge har vetat desto mindre om är hur de människor som faktiskt lever och verkar i våra landsbygder själva ser på sin framtid. Vad drömmer de om, vad oroar de sig för och hur föreställer de sig morgondagen? Just så här fördes diskussionen inom Landsbygdsnätverket en vinterdag för knappt två år sedan – en diskussion som så småningom ledde fram till ett konkret projekt: att samla in ”Framtidsbrev” från Sveriges landsbygder år 2040, för att göra landsbygdens människors viktiga röster hörda.

Ett år senare läser jag breven för första gången och slås genast av tonen – den är medryckande, kreativ. Orden bär på tyngden av idag, men också på lättheten av en möjlig, ännu inte ankommen morgondag. Som om framtiden redan stod där och väntade på att vi allesammans skulle öppna dörren och kliva in.

Trots att många av dagens landsbygder kämpar med svåra frågor är breven fyllda av visioner.

När jag fortsätter läsa slås jag av något annat: hur starkt hoppet genomsyrar flera av författarnas framtidsbilder. Trots att många av dagens landsbygder kämpar med svåra frågor – och sannolikt kommer att göra det även framöver – är breven fyllda av visioner. Jag läser om klimatförändringar, men också om entreprenörskap, återbruk och arbetsliv som växer fram ur platsens egna resurser. Och jag tänker: om vi når dit till 2040 har resan varit lång, men värd varje steg.

När breven väl är lästa känner jag det än starkare: jag vill föra dessa röster vidare – till forskningen, till politiken, till samtalen runt köksbordet. Breven är inte bara skrivna för forskare eller politiker, de är skrivna för oss alla. De påminner oss om att framtiden inte är något som bara kommer till oss, utan något vi själva konstruerar – även när vägen emellanåt är krokig och dörrar upplevs som stängda.

Som entreprenörskapsforskare ser jag breven som möjligheter till ett nytt görande, med potential att växa fram till något nytt.

För att bättre åstadkomma detta, i relation till allehanda mer eller mindre kända utmaningar, är det min övertygelse att det kokar ner till både tal och handling, både snack och verkstad. Att vi låter dem som lever i våra landsbygder själva formulera sin framtid, men att de som besitter mest agens samtidigt tar deras ord på allvar – och agerar på dem. Som entreprenörskapsforskare ser jag breven som möjligheter till ett nytt görande, med potential att växa fram till något nytt. I tider då Sveriges landsbygdspolitik ses över känns det för mig självklart att dessa röster – och fler därtill – måste få höras. De är möjliga riktningar, orienteringar fyllda av energi, som vi som samhälle kan välja att hörsamma. Tar vi chansen tror jag att de kan hjälpa oss att både öppna och äntra framtidens dörr – för en morgondag med både mer och fler hållbara, resilienta och levande landsbygder.