"Jag är en del av lantbrukssverige och bidrar till svensk livsmedelsproduktion"

På vardagarna arbetar han på en stor gård med växtodling, kycklingproduktion och maskiner värda miljoner. På helgerna åker han hem till familjegården i Blekinge för att hjälpa till med skogen, åkrarna och djuren. För 20-årige Karl Pettersson är framtidsplanen redan klar. Erfarenheterna han samlar in nu ska en dag komma den egna gården till nytta.

Stektermometern visar 65 grader och dofterna från den färdiga karrén sprider sig i köket. Karl Pettersson tar ut köttet ur ugnen och häller av lite av skyn. Han rör ut mjöl med skyn och kokar upp det tillsammans med grädde, mjölk, fond, soja och en nypa socker. Tallriken fylls av kött, sås och potatis och middagen är serverad.

– Jag gillar att laga mat och en god sås är viktigt. Det kan rädda vilken rätt som helst. En hederlig gräddsås med rätt kryddning funkar alltid.

Här köps inga djupfrysta färdigrätter, utan det lagas från grunden. Karl Pettersson är bortskämd med bra råvaror, inte minst för att han är jägare. Det vankas ofta både rådjur och vildsvin i matlådorna som han tar med till arbetet på gården i Kalmar.

– Vildsvin är nästan det bästa viltköttet. Ska man jämföra med tamboskap är det likt nötkött, det är inte alls fett som fläsk. Det gör därför att det lätt kan bli torrt när man tillagar det, därför måste det få hänga och möra länge. Vildsvinsfärs är också gångbart, det kan man göra många rätter på.

Lunchrasten är favoritstunden

Favoritstunden på dagen är lunchrasten när kollegorna samlas i personalutrymmet.

– De flesta har matlådor med sig. Om jag inte har någon vilträtt att äta blir det ofta klassikern makaroner och köttfärssås. Att sitta ner i lugn och ro och snacka med de andra är trevligt och avkopplande.

Han har jobbat på gården i lite mer än ett år. Efter gymnasiet i Bräkne-Hoby blev han tipsad av en kompis att söka en tjänst här.

– Det är en familjegård med fyra familjemedlemmar, tre heltidanställda på växtodlingssidan och två som jobbar med kycklingproduktionen. Under sommarhalvåret har man även säsongsanställda, så vi är rätt många. Det är fint att ha kollegor och det blir bra gemenskap. Många lantbrukare jobbar ensamma och får inte uppleva det.

Jobbar med många olika saker

Hans uppgifter är främst maskinförare och reparera maskiner, renovera byggnader och underhålla kycklingstallen. Lite av en allt i allo, säger han själv. Han är uppvuxen på en familjegård utanför Karlskrona i Blekinge, och där lärde han sig även andra sysslor inom lantbruket.

– Det är min far och farbror som driver gården. Vi odlar spannmål och stärkelsepotatis som går till pappersproduktion.

Familjegården har med åren växt. Man har köpt till en granngård och utökat arealen, både för odling och skogsbruk. Idag har man 250 hektar skog och 60 hektar åkermark.

– Det är så varierande att jobba inom lantbruket. Jag får vara ute mycket och jobba både i skogen, på åkrarna och med köttdjuren. Jag tycker det är kul när det växer, kunna följa utvecklingen och se att djuren har det bra.

På sikt ta över familjegården

Tanken är att så småningom ta över familjegården, men det får nog bli utan sin tvillingsyster i så fall.

– Hon har andra intressen. Just nu gör hon lumpen och tänker sig förmodligen en karriär inom militären. Men jag tvekar inte, trots att jag vet att det är ett hårt jobb och extremt väderberoende. Det är detta jag vill hålla på med.

Men det är ingen brådska med generationsskiftet, hans far och farbror kommer att jobba i många år till. Under tiden skaffar sig Karl så mycket kunskap han kan på annat håll.

– Växtodling är till exempel något jag vill lära mig mer om. Jag är intresserad av hur andra lantbrukare gör, alla har sina tekniker och sätt att jobba. Och jag har jobbat med kalvar på en köttgård i Blekinge, vilket också var lärorikt. Det är erfarenheter man inte kan få på något annat sätt än att hugga i.

Eftersom han än så länge är anställd, jobbar han mest vardagar, vanligtvis 07.00 till 16.00. Röda dagar och helger är han ledig, om det inte är skördetider eller vår- och höstbruk.

Åker hem när han är ledig

– När jag inte jobbar och åker jag hem till Blekinge och hjälper till på gården. Min farbror bor på ena gården, far och mor på den andra. Det är bara 900 meter emellan så vi har nära till varandra.

Hemma blir det mycket traktorkörning, gödsling, ogräsbekämpning och skördearbete. Under vintern arbetar han i skogen.

– Jag gillar att jobba självständigt och ta ansvar. Och att arbeta med kroppen och få planera sina dagar själv.

Han beskriver sig själv just som ansvarstagande. Och som rätt så rolig.

– Jag är humoristiskt lagd och försöker att liva upp stämningen så ofta jag kan. Ett snällt skratt gör aldrig ont. Och så är jag kreativ och lite finurlig. Jag hittar ofta lösningar på problem som dyker upp. Det är en bra egenskap, för det är mycket som kan gå fel när man jobbar inom lantbruket. Om en maskin plötsligt slutar fungera och man saknar reservdelar får man fixa det på annat vis.

Stora förändringar inom lantbruket

Han säger att märks hur mycket lantbruket har förändrats de senaste decennierna.

– GPS-systemen gör att maskinerna nästan kör sig själva i dag. Det är kul att lära sig tekniken, men många använder nog inte alla funktioner fullt ut. Det finns mer att hämta om man lär sig hur systemen fungerar.

Han tror att den tekniska utvecklingen är en av anledningarna till att fler unga söker sig till de gröna näringarna.

– Jordbruket är mer lättjobbat i dag än för 20 år sedan, inte alls lika slitsamt som förr. När jag gick naturbruksgymnasiet var vi elva elever i klassen, idag vet jag att klasserna är större.

Samtidigt säger han att steget till att starta eget är stort för de som inte har en gård att ta över.

Dyrt att köpa en gård

– Att köpa en gård kostar pengar, maskinerna kostar pengar och djuren kostar pengar. Det finns förstås stöd att söka, men det är fortfarande stora investeringar.

För Karls del finns ju redan en gård i familjens ägo.

– Om det går vill jag på sikt öka arealen och fortsätta utveckla verksamheten. Det känner jag ansvar för. Det hade känts tråkigt om det som generationerna före oss arbetat med hela livet skulle säljas till någon annan.

Respekten för tidigare generationer är stor.

– De som levde här förr bröt sten och gjorde marken odlingsbar för att vi ska kunna odla där i dag. Det arbetet måste man känna vördnad inför.

Därför tycker han också att jordbruksmark måste värnas.

– När det byggs vägar och industrier på jordbruksmark blir jag lite ledsen. Det är mark som vi behöver.

Gillar det som växer

Även när han är ledig kretsar mycket kring det som växer.

– Jag tycker om att hålla på i trädgården. Klippa gräs, vattna och fixa. Odling i allmänhet är roligt.

Ibland åker han in till Kalmar och äter med kollegor eller tar en tur över till Öland. Men det händer också att han stannar bilen för att spana in någon annan lantbrukares grödor.

– Jag kan komma på mig själv med att kolla hur det ser ut på andras åkrar. Det är lite av en arbetsskada.

Det finns mycket han uppskattar med yrket, men mest av allt handlar det om att känna att arbetet har ett värde.

– När jag ser att jag gör nytta och är för en bra sak blir jag motiverad.

På frågan om vad han är mest stolt över säger han:

– Att jag får vara en del av lantbrukssverige och bidra till svensk livsmedelsproduktion. Det tycker jag man ska vara stolt över.

Trots osäkerhet kring ekonomi, väder och omvärldsläge har han svårt att se sig själv göra något annat.

Blir kvar inom lantbruket

– Kan jag inte driva en egen gård kommer jag i så fall att jobba på någon annans.

När han tänker på framtiden tillägger han att det förstås vore trevligt med familj.

– Jag vill ju inte vara ensam hela livet och det är rätt många tjejer i lantbruket numera. I min klass på naturbruksgymnasiet var det faktiskt fler tjejer än killar. Mina föräldrar träffades för övrigt också just genom lantbruket.

Bästa platsen på jorden, då?

– Det måste vara hemma i Torhamn, där är det lugnt och skönt. Jag har i alla fall inte hittat en bättre plats.

Text: Colette van Luik