Jag utvecklar AKIS - Lennart Wikström chefredaktör på Tejarps Förlag 

Du arbetar som vd och chefredaktör på tidningar som Lantbrukets Affärer och Viola Potatis. Hur bidrar du och dina kollegor till utvecklingen av svenska kunskaps- och innovationssystem (AKIS)?

– Vi tror att vi med vår inriktning mot management och företagande i kombination med en nära bevakning av och samarbete med forskare och rådgivare kan erbjuda våra läsare sådan information och analys som andra tidningar i vår sektor inte hinner med. Som oberoende förlag är vi också fria att göra vår näringspolitiska bevakning utan koppling till något politiskt parti eller särintresse.

– Våra tidningar erbjuder också en kanal för både forskare och rådgivare att förmedla sin kunskap och vi samarbetar på regelbunden basis med flera med den bakgrunden. Det kan gälla både konkret rådgivning, bevakning av ett ämnesområde eller presentation av forskningsresultat.

Vad gör du i din roll som chefredaktör?
– Som chefredaktör och redaktionschef har jag redaktionellt ansvar för innehållet i våra tidningar, att artiklar och annat redaktionellt material i både tryckta, och digitala versioner lever upp till våra ambitioner. Det innebär en selektiv bevakning av källor och nyhetsflöden och kontinuerlig kontakt med olika aktörer i kunskaps- och innovationssystemet, inte minst praktiker.

– Min akademiska bakgrund är att jag är agronom och jag har arbetat som journalist sedan slutet av 1970-talet, vilket innebär att jag också är skrivande chefredaktör med ansvar för bevakning av vissa ämnesområden och även för våra tidningars ledarsidor och näringspolitiska inriktning.

Från din horisont, vad tycker du är viktigt för att systemen inom AKIS ska fungera?

Identifiera noder och klusterledare

– Det första steget för att utveckla en sektor eller ett nätverk är att de olika aktörerna inom systemet blir medvetna om dess existens. Det är där jag upplever att den svenska AKIS-processen befinner sig i dagsläget. När olika noder och formella och informella klusterledare identifierats kan maskineriet börja fungera synergistiskt, men där är processen inte ännu. Här behövs dock möjlighet för mindre aktörer som saknar egna resurser att avsätta tid för att att delta i formeringen av systemet att få någon form av stöd för sitt deltagande.

Internalisera de nya kunskapsnaven

– Satsningen på nya kompetenscentra inom företagsledning, växtodling, husdjur och digitalisering innebär också att systemet stärks, men ställer också större krav på samordning och att inte de nya centra blir för självcentrerade för helhetens bästa. Det är viktigt att dessa tas med i systemet, i synnerhet strukturerna för animalier och digitalisering, eftersom de inte hade någon omfattande egen verksamhet inom sina ansvarsområden innan de bildades. Annars finns det risk för att dessa bygger upp parallella strukturer och barriärer för att skydda dessa.

Anpassa rådgivningen till företagandet

– Rådgivningen idag har inte hängt med utvecklingen i lantbruksföretagandet. Många gånger är lantburkarna mer kunniga än sina rådgivare, och nyttan blir mer av administrativ art än att förmedla kunskap som resurs – i båda riktningar. Forskning visar att dagens rådgivning har en konserverande effekt. Här kan Råd Nu spela en viktig roll.

Skapa utbildningar för morgondagens företagande

– För att dagens och morgondagens lantbruksföretagare ska kunna ta till sig ny kunskap och omsätta den i praktiken behöver också synen på vilka kompetenser som behövs och dimensionering av utbildningar ändras. Lantbruket behöver bättre utbildade företagare som är bättre på management, ekonomi, entreprenörskap och företagsledning.

– Dessutom måste de ha tillräckliga grundkunskaper i naturvetenskap och miljöfrågor för att förstå vilka åtgärder som leder till ökad hållbarhet – ekonomisk, social och miljömässig – och varför de ska genomföra dem. Idag finns för få platser i de kvalificerade utbildningarna för att ens förse de cirka 8 000 produktionsföretagen med ledningskompetens. Här kan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och övriga utbildningsaktörer samarbeta för att stärka och utvidga kvalificerade utbildningar både på grund- och vidareutbildningsnivå.

– Detta är en viktig förklaring till varför implementeringen av ny teknik och kunskap inte sker i den förväntade takten.