När smörbulten pressas tillbaka får gädda och abborre en chans

Den invasiva fiskarten svartmunnad smörbult har etablerat sig i Östersjöns kustnära ekosystem. I Södermanlands skärgård har Länsstyrelsen prövat reduktionsfiske som ett sätt att bromsa utvecklingen. Resultaten från pilotprojektet visar både möjligheter och utmaningar – men också hur riktade insatser kan göra skillnad där rovfiskarna har det som svårast.

– Det här är ett övergripande problem i skärgårdsmiljön. Rovfiskar som gädda och abborre har haft det tufft under lång tid, samtidigt som både spigg och svartmunnad smörbult ökat kraftigt. Då behövs flera verktyg parallellt, säger Amanda Wännman, marinbiolog vid Naturskyddsenheten på Länsstyrelsen i Södermanlands län.

Bakgrunden till projektet “Strategiska åtgärder för populationskontroll av svartmunnad smörbult” är just den rubbade balansen i kustekosystemen. Övergödning, högt fisketryck och förlust av viktiga livsmiljöer har redan pressat de inhemska arterna. När en invasiv bottenlevande fisk som svartmunnad smörbult dessutom etablerar sig ökar konkurrensen ytterligare – inte minst genom att smörbulten äter rom och yngel av rovfisk.

– Tanken har aldrig varit att utrota arten. Det är i praktiken omöjligt i havsmiljö. Men populationskontroll kan vara ett sätt att lokalt minska trycket och ge rovfisken bättre förutsättningar, säger Amanda Wännman.

Pilotprojekt i naturreservat

Pilotprojektet startade 2023 i naturreservaten Stendörren och Hartsö mellan Nyköping och Trosa i Nyköpings skärgård, två kustnära områden med höga naturvärden. Där lades totalt tolv så kallade dubbelryssjor ut, sex i varje reservat. Metoden bygger på två ihopkopplade ålryssjor med en ledarm som styr fisken in i fällan – särskilt effektivt för bottenlevande arter som smörbult.

– Vi tittade mycket på hur andra län arbetat, bland annat Gävleborg. Ryssjor är en skonsam metod eftersom bifångsten hålls vid liv och kan släppas tillbaka. Det var viktigt för oss att inte orsaka onödiga skador på andra arter, säger Amanda Wännman.

Resultaten varierade kraftigt mellan år och fångstplatser. Under det första året, 2023, fångades omkring 800 svartmunnade smörbultar, vilket motsvarade runt 30 procent av den totala fångsten. Två år senare låg siffran på över 1000 individer – då mer än hälften av all fisk som togs upp.

Maj är den mest effektiva månaden

– Det är svårt att säga om det handlar om ökade bestånd eller om vi blivit bättre på att lägga ryssjorna vid rätt tid och plats. Men vi ser tydligt att maj är den mest effektiva perioden. Då börjar smörbulten leka och finns i grundare vatten vilket gör den betydligt lättare att fånga.

Fisket bedrevs månadsvis från maj till augusti, men erfarenheterna har lett till en omprövning av upplägget. Under högsommaren, när vattnet är som varmast, minskade nämligen fångsterna kraftigt.

– Ska vi fortsätta kommer vi att lägga krutet i maj och kanske avstå helt från juli och augusti, säger Amanda Wännman.

Användning för smörbulten

Det pågår olika initiativ som tittar på hur smörbulten skulle kunna användas för konsumtion. Även om det inte var syftet i detta projekt har man försökt att ta till vara på den fisk som fångats. En mindre mängd grillades och åts, medan en stor del gick till hundfoder.

– Smörbulten är ganska liten och benig. De största individerna är runt 20 centimeter, så det är mycket arbete för ganska lite mat. Här har syftet främst varit förvaltning, inte livsmedelsproduktion, säger Amanda Wännman.

Den kanske viktigaste lärdomen från projektet är just begränsningen i vad reduktionsfiske kan åstadkomma.

– Det går inte att bli av med en mobil art i havet. Men man kan göra skillnad lokalt, i vikar och känsliga områden. Där kan populationskontroll bidra till att skydda andra arter och på sikt stärka rovfiskbestånden.

Blickar framåt

Projektet var ursprungligen tänkt att pågå i ett år. I praktiken har arbetet sträckt sig över tre säsonger, 2023–2025. Nu blickar Länsstyrelsen framåt.

– Förhoppningen är att kunna fortsätta och kanske skala upp arbetet tillsammans med skärgårdsarrendatorer. De har bättre möjligheter att fiska kontinuerligt än vad vi som myndighet har. Samtidigt väntar vi på ett nationellt hanteringsprogram från Havs- och vattenmyndigheten, vilket kan innebära nya riktlinjer, säger Amanda Wännman.

– Jag tycker att projektet varit lyckat, om man ser det som ett av flera verktyg för att främja rovfiskbeståndet och återställa balansen i kustekosystemet.

Text: Colette van Luik