Vad kan vi lära av Finland om kunskaps- och innovationssystem för lantbruk?

Sverige och Finland har ett stort gemensamt utvecklingsbehov – behovet av att få till samarbete mellan forskning och rådgivning för ökad kunskapsförsörjning. Under devisen "En väg in" är till exempel Finlands AgriHubi en väl fungerande plattform för kommunikation och kunskapsutbyte som hamnar långt upp på önskelistan i Sverige. Den 6-7 september åkte en grupp svenska AKIS-aktörer till Finland för att studera, diskutera och lära om finska AKIS.

Programmet för de två dagarna innehöll bland annat besök på universitet, forskningsinstitut, lantbruksutbildning på olika nivåer, försöksanläggningar och rådgivning. Intressanta lärdomar delades och spännande samtal ägde rum och nu tar AKIS-analysgrupp på Landsbygdsnätverket lärdomarna vidare för att bearbeta dem i Sverige.

– Sverige och Finland är lika både vad gäller struktur och synsätt. Men en tydlig skillnad är att finländarna är mer entreprenöriella i sitt tänkande och snabbare i agerandet. I Finland läser man mer mellan raderna och ser möjligheter, medans vi i Sverige har ett mer försiktigt förhållningssätt och gärna gör en extra utredning och diskuterar några fler gånger innan vi tar beslut, säger Jennie Cederholm Björklund som är AKIS-samordnare och innovationscoach på Landsbygdsnätverket.

Nu behövs idéer och expertis från andra sektorer. Vi behöver personal med olika bakgrund för att titta utanför vår egen bubbla. - COO Jussi Juhola, ProAgria

En sammanfattning av läget

– Om vi ska börja med att kort sammanfatta läget i det finska AKIS, så kan vi konstatera att finländarna är nöjda med både utbildningen och forskningsdelen inom lantbruk och kraftsamlar nationellt med gemensam målbild för vart de ska. AgriHubi är en väl fungerande plattform för kommunikation och kunskapsutbyte, dock utan långsiktig finansiering.

– ProAgria, rådgivningen, ser kunskapsöverföring och kompetensutveckling av rådgivare som stora utmaningar. Det stora gapet i systemen ligger i översättning av forskning till något användbart – precis som i Sverige. Så vi har alltså ett stort gemensamt utvecklingsbehov – behovet av att få till samarbete mellan forskning och rådgivning för ökad kunskapsförsörjning, säger Jennie Cederholm Björklund.

För att AKIS ska hjälpa rådgivningen behöver vi strukturera det mer formellt. Nu är kunskapsinflödet inte strukturerat och är ofta beroende av personliga kvaliteter hos rådgivarna. - COO Jussi Juhola, ProAgria

Prioritera och genomföra tre tydliga instatser

Låt oss säga att vi i Sverige skulle prioritera utvecklingsområdet ’Samarbete mellan forskning och rådgivning för ökad kunskapsförsörjning’. Utifrån lärdomar från det finska systemen skulle detta kunna uppnås genom tre tydliga insatser.

För det första, genom att utveckla rådgivarnas kunskap, färdigheter och kompetens och därmed rådgivarnas förmåga att leverera värde till lantbrukaren.
Finska Pro Agria har sedan tio år tillbaka inte någon särskild utbildning för rådgivare, men den är saknad. Samma sak gäller i Sverige där det inte heller finns någon formell utbildning för att bli rådgivare. Vi har ett ständigt underskott på rådgivare, och även om nyrekryteringar sker så känner sig många nya rådgivare lite vilsna då deras första tid präglas av att fokusera på fakturering till arbetsgivaren snarare än värdeskapande hos kunden.

Vi kan fundera över om en nyanställd rådgivares effektivitet kan öka genom utbildning? Kan det vara så att den anställde därigenom stannar ytterligare några år, och att det då finns ytterligare ”rådgivartimmar” att hämta? I Sverige pratas ofta om vikten av att hitta företagarens drivkrafter för att kunna trimma företagen bättre, men vad vet vi om rådgivarnas drivkrafter? Likaså bör rådgivningen utvidgas till nästa steg i livsmedelskedjan, kompetenser breddas och lantbrukare uppmuntras att jobba ihop med science parks och andra innovationsrådgivare som inte är specialiserade på lantbruk.

För det andra, genom att tillgängliggöra projekt- och forskningsresultat samt underlätta kommunikation inom AKIS på ett samordnat och lättillgängligt sätt. I Finland har detta påbörjats genom en gemensam plattform som drivs av AgriHubi.

För det tredje, genom utvecklade utbildningsmetoder och samordning mellan gymnasium och högre utbildning. Många forskare är även lantbrukare. De genomför aktiviteter där de kombinerar forskning och praktiska besök för att föra ut kunskap. ProAgria ser att de behöver ha mer anpassad utbildning efter lantbrukarnas nuvarande situation och behov.

Detta gäller även oss i Sverige. Denna samordning skulle kunna underlätta samarbete mellan akademi och praktik då studenter och företag lär sig att samarbeta med näringen och tar erfarenheter med sig om de går vidare till akademin. Går de istället vidare till den privata näringen så är de inte rädda att ta kontakt med akademin.

Text: Jennie Cederholm Björklund, Innovationscoach och AKIS-samordnare vid Landsbygdsnätverkets kansli