Vårdsamarbete över landsgränsen ger trygghet i Härjedalen

I västra delen av Härjedalen har invånare sedan 2018 haft möjlighet att få vård på sjukhus i Norge. Genom ett unikt samverkansavtal har patienter i gränsbygden fått närmare till sjukvård – och samarbetet fortsätter att utvecklas.

För de som bor i västra Härjedalen – i orter som Funäsdalen, Storsjö, Ljungdalen och Myrviken – kan resan till sjukhuset i Östersund ta över tre timmar – enkel väg. Röros i Norge, en dryg timme bort, erbjuder ett närmare alternativ.

– Hela västra delen av vårt län gränsar mot Norge och många av våra invånare i södra delen bor närmare Röros än Östersund, där vår regions enda sjukhus ligger. Därför har vi skapat möjligheter till vård över landsgränsen, säger Marie Norlén, samordnare på Region Jämtland Härjedalen.

Sedan 2018 kan patienter i västra Härjedalen få planerad vård i Röros. Det handlar i första hand om öppenvård. För magnetröntgen och höftoperationer kan man skicka patienter till det något större sjukhuset i Tynset i östra Norge, 13 mil från Funäsdalen. Samarbetet fördjupades våren 2023, efter pandemin, då ett nytt samverkansavtal skrevs som omfattar ett större område på svenska sidan.

Ett särskilt samverkansavtal

Till skillnad från ett traditionellt vårdavtal, är det här ett samverkansavtal. Eftersom Sverige är EU-medlem och Norge står utanför EU, krävs särskilda lösningar. Avtalet möjliggör inte bara patientvård utan också erfarenhetsutbyten, gemensamma utbildningsinsatser och forskning.

– Vi har fasta kontaktpersoner på båda sidor och tydliga rutiner för remisser och journalhantering. Det är avgörande för patientsäkerheten, säger Marie Norlén.

För att snabbt kunna utvärdera och reda ut eventuella frågor som uppkommer under vägen finns en operativ ledningsgrupp som träffas minst var tredje månad. Gruppen består av representanter från regionen centralt, Funäsdalens hälsocentral, Röros sjukhus, som är en underavdelning till universitetssjukhuset St Olavs hospital i Trondheim, samt Tynset sjukhus.

Det är främst möjligheten till vård nära hemmet som avgör om remiss skickas för vård i Röros. Det är dock patientens vilja som styr. Vid exempelvis en remiss från Funäsdalens hälsocentral får patienten själv välja om hen vill åka till Röros eller Östersund.

Pandemin satte käppar i hjulen

2019 fick 129 svenska patienter planerad vård i Röros, sedan satte pandemin satte stopp för gränsöverskridande vård under lång tid.

– Vi tvingades nästan börja om från början. 2024 var antalet patienter nere på 75–80, men nu under 2025 ser vi en tydlig ökning igen. Vi räknar med att i slutet av året nå siffrorna vi hade innan pandemin.

Nya initiativ har tagits för att bredda samarbetet, till exempel gemensamma forskningsprojekt och studiebesök för personal.

Upparbetade kontakter på båda sidor

Västra Härjedalen är en klassisk gränsbygd – både geografiskt och administrativt. Avstånden är långa och att ha alternativ till Östersund är viktigt.

– Det är en trygghet att ha upparbetade kontakter på båda sidor om gränsen. Skulle något oväntat inträffa, som en vårdstrejk, är det ovärderligt att ha alternativ, menar Marie Norlén och fortsätter:

– Av patientsäkerhetsskäl är det bra att veta att vi kan använda oss av vården i Norge. Våra norska grannar är inte bara samarbetspartners – de är en del av vår trygghet.

Det svensk-norska vårdsamarbetet väcker också intresse i andra delar av landet. Nyligen hörde till exempel en politiker i Norrbotten av sig och ville veta mer om hur Region Jämtland Härjedalen gått tillväga. Detta för att undersöka eventuella möjligheter för ett liknande vårdsamarbete med Finland.

Nöjda patienter

– Våra patienter är väldigt nöjda. Ett besök i Östersund kan ta en hel dag. Till Röros är det en kortare resa och samtidigt hög kvalitet på vården. Det handlar om medborgarservice. Att ge människor samma möjligheter oavsett var i länet man bor, säger Marie Norlén.

Utmaningen framåt blir att återhämta de volymer som gick förlorade under pandemin och att utveckla samarbetet ytterligare.

– Vi är väldigt glada över hur långt vi har kommit, nu vill vi att fler patienter får den här möjligheten framöver.

Text: Colette van Luik