Suggor i grupp ska utfodras individuellt

Nu ska suggor som lever i grupp få äta i fred. Med elektroniska öronmärken ska suggorna få rätt mängd foder och djurvälfärden kan förbättras.

Att utfodra grupphållna digivande suggor individuellt är en riktigt stor utmaning. Större än för de andra djurslagen. Men behovet finns verkligen. Det är bakgrunden till innovationsprojektet ”Utfodringsanläggning med individuell foderstyrning för suggor i grupp”.

När suggorna utfodras i grupp med fri tilldelning för att minska risken för att de blir magra, blir det i stället foderspill och en del feta suggor. Feta suggor kommer lättare i brunst redan under digivningen, något som skapar problem i vanliga system där man låter grupper av suggor grisa samtidigt. Dessutom ökar risken att de ligger ihjäl smågrisar.

Mobil anläggning

Utfodringsanläggningen ska inte bara kunna fungera inomhus utan vara mobil så att den även kan användas på bete i ekologisk grisproduktion. En mobil anläggning gör att man både kan flytta suggorna oftare och att man kan använda fält längre från gården. Det minskar riskerna för såväl övergödning på vissa fält som parasitsmitta. Dessutom får kostnaden inte vara för hög. Lönsamheten i produktionen är inte sådan att man kan ha väldigt avancerade lösningar även om man minskar foderspill, kan styra brunsterna och ha bra djurvälfärd.

Ingela Löfquist, HIR Skåne AB och lantbrukaren Magnus Nyman Lindö har besökt olika danska teknikföretag. Man kan tycka att en motsvarande lösning redan borde finnas i Danmark?

– I Danmark håller man digivande suggor enskilt och inte i grupp som vi har i Sverige, säger Ingela. Dessutom har man i den ekologiska produktionen suggorna ute året om i samma fålla. De behöver inte någon mobil utrustning utan kan ha enkla utfodringssystem. Men vi såg många intressanta tekniska lösningar som vi kan ha glädje av när vi konstruerar en mobil utfodringsanläggning.

Elektroniska öronmärken

Utgångspunkten är grupper med 6–8 digivande suggor med elektroniska öronmärken som ska utfodras minst 3 gånger per dag med cirka 3 kg per gång i småportioner. En sugga ska kunna stå i fred i ett ätbås där det sker en registrering av hur mycket av sin ranson som hon äter. Dålig aptit och att hon lämnar båset för tidigt, kan indikera hälsoproblem och ett larm gör det möjligt att åtgärda det tidigt. Smågrisarna ska lätt kunna ta sig ut och in ur båset och inte vilja trängas med suggan vid foderplatsen.

Huvudidén är två ätbås intill varandra, med öppna sidor med liggande rör, för att ge trygghet. En grind stänger bakom suggan så att hon blir ostörd. Båsen ska kunna flyttas parvis ut på bete och där drivas via solpaneler. För att minska risken för klämda smågrisar måste det finnas en attraktiv smågrishörna där de har egen mat, liggplats och skydd.

Projektledaren Ann-Kristina Lind, RISE håller på med upphandling av utrustningen.

– Vi räknar med att bygga båsen i februari 2021 och börja testa inomhus hos lantbrukare under våren, säger Ann-Kristina. Utmaningarna är större utomhus så den lösningen tar vi successivt.

– Det är mycket teknik och teknik kostar. Vi måste lyckas med att få en funktionell och robust konstruktion som motiverar producenterna att installera den. Investeringskostnaderna får självklart inte överstiga de besparingar man kan göra om man använder den planerade innovationen.

Text: Inger Pehrson

Här kan du läsa mer om projekten: Godkända innovationsprojekt - EIP-Agri Länk till annan webbplats.
Här kan du läsa mer om andra EIP-projekt inom EU: Projects Länk till annan webbplats.