Barn och unga involverades på unikt sätt i planeringen av Stöckes allaktivitetshus

När Stöckebygden nu bygger sin efterlängtade mötesplats är det traktens barn och unga som ligger bakom stora delar av planeringen. De inblandade hoppas att Stöckemodellen kan bli en förebild för ungas inkludering i framtiden.

Det var för sex år sedan som de första tankarna föddes kring ett allaktivitetshus i Stöcke, som ligger en mil söder om Umeå. Anläggningen kommer invigas nästa år och innehålla bland annat en idrottshall, kafé och restaurang, gym, mötesrum, ungdomsgård och arbetsplatser.

Det är en imponerande anläggning på 2 500 kvadratmeter som nu växer fram i byn. Men det som gör bygget unikt är framför allt planeringen, där inte bara de vuxna i bygden har inkluderats, utan även barn och unga.

– Om ungdomar ska trivas i sin boendemiljö måste de få vara med och bestämma. Vi måste lyssna på dem, inte bara en gång utan genom hela processen. Vi har valt att inkludera de unga från första dagen och vi gör det fortfarande, sex år senare, berättar Linn Alexandersson, aktivitetsledare på Stöckebygdens utveckling, den ekonomiska förening som ansvarar för bygget.

Tidigt tog föreningen kontakt med ett antal arkitektstudenter som hjälpte till med att utforma processen. Man skapade referensgrupper för barn och ungdomar, anordnade workshops i byn och grupparbeten i skolan och tog med barnen på studieresor.

– Det kanske viktigaste budskapet som vi tog med oss var att den här sortens process måste få ta tid. Det går inte att stressa fram något om man verkligen vill att både barnen och bygden ska vara med. Resultatet blev att vi bygger utifrån behoven och inte utifrån vad vi tror efterfrågas, förklarar Maria Bergstén, ordförande i Stöckebygdens utveckling.

En annan nyckelspelare i processen blev Helena Tobiasson som är lektor på Mälardalens högskola och bland annat har forskat mycket om interaktionsdesign. Hon höll i flera workshops och hjälpte barnen att formulera sina idéer och tankar om bygget. Och det råder ingen tvekan om att de ungas delaktighet tydligt kommer att prägla slutresultatet – såväl helheten som detaljerna.

– Vi vuxna har helt klart andra perspektiv i vårt tänkande. Barnen har kommit med rörelsefrämjande lösningar som speciellt utformade trappor och korridorer, rutschkanor mellan våningsplanen och massor av annat. Detta hade vi absolut inte kommit på utan barnens hjälp, säger Maria Bergstén.

Resultatet av det långsiktiga och målmedvetna arbetet med de unga har inte bara skapat ett fantastiskt allaktivitetshus i byn, det har också format en metod för ungas inkludering som förhoppningsvis kan fungera i andra sammanhang och på andra platser.

– Vi blir kontaktade av många föreningar och organisationer som vill veta hur vi har gått till väga. Det finns ett stort intresse för att låta även de unga vara med och påverka och förhoppningsvis kan detta leda till förändringar på ett högre plan, säger Linn Alexandersson.

Det sätt som Stöckes unga har inkluderats i planeringen av mötesplatsen är ovanlig, för att inte säga unik. Vinsterna är flera. De unga får en plats där de kan trivas men också känna ett ansvar för. Dessutom har processen varit givande för alla inblandade, säger Maria Bergstén.

– Det har verkligen varit jättekul att jobba med barnen. Jag förstår att det är lätt hänt att den sortens inkludering prioriteras bort när det är bråttom och det är inte alltid enkelt att lämna ifrån sig bestämmanderätt och makt. Men det är värt det, helt klart.