Bygderådet vill ge barnen kortare väg till skolan

I det område i Ångermanland där Örnsköldsvik, Bjurholm och Nordmaling möts finns flera små orter där barnen har lång resväg till skolan – trots att en närmare skola finns i grannkommunen. Det är något Bygderådet Örnsköldsvik vill göra något åt.

Det handlar inte om jättestora avstånd på kartan – men för en skolelev kan det bli skillnaden mellan 15 minuters bussresa eller över en timme, enkel väg. Det fick Niklas Persson i Lemesjö, längst upp i norra Örnsköldsvik, själv erfara när han var barn.

– Jag växte upp tre kilometer från länsgränsen, där det fanns en högstadieskola, men bussades istället två timmar om dagen till en annan skola längre bort, men som låg i samma kommun. Jag var avundsjuk på de andra som bara behövde åka en kort sträcka och hade tid för fritidsaktiviteter. Själv var jag trött efter att ha suttit på bussen i flera timmar varje dag.

Niklas Persson bor fortfarande i Lemesjö, tillsammans med ett tiotal andra året runt-boende. Han är aktiv i det ideellt drivna Bygderådet Örnsköldsvik som under sina åtta år vuxit till en viktig länk mellan föreningar och beslutsfattare.

Lite av ett ”Treriksröse”

– Området där vi bor är lite av ett ”Treriksröse”, fast i ett och samma land där alla talar samma språk men där byråkratiska gränser styckar sönder upptagningsområden och underlag för offentlig service på landsbygden, säger Niklas Persson.

Det gamla skolproblemet med nedläggningshot av lokala skolor lever vidare och skapar en otrygg levnadssituation för många. Man ser till exempel en oroande utveckling när det gäller generationsväxling hos lokala företag, inte minst livsmedelsproducenter, för att den offentliga servicen inte är stabil.

– Tänk om barnen kunde få gå i den skola som faktiskt är närmast, även om den råkar ligga i en annan kommun. Det vore en enkel lösning på en rätt orimlig situation.

Verkar för en levande landsbygd

Bygderådet Örnsköldsvik verkar för en levande landsbygd vilket innebär att man driver frågor som medlemmarna lyfter, som den om skolan. Detta har man också lyft med Landsbygdsrådet i Örnsköldsviks kommun och lämnat ett konkret förslag – att skolpengen ska följa barnet, inte kommungränsen.

– Målet är att det skrivs in i styrdokumenten att ”ersättningen ska i första hand utbetalas till den skola vars verksamhet ligger geografiskt närmast barnets bostad, oavsett kommun.” Det skulle öppna för samverkan och bättre lösningar för både barn och samhälle. Vi hoppas på ett positivt besked nu, säger Niklas Persson.

Idén om samverkan kring skola och skolskjuts väcktes när skolan i Norrfors i Nordmalings kommun skulle läggas ned. Många oroliga föräldrar undrade då om det var möjligt för deras barn att istället få gå i Trehörningsjöskolan i Örnsköldsviks kommun. Något som alltså visade sig vara komplicerat.

– Kommunerna är ofta snabba att diskutera nedläggning, men Bygderådet vill vända på perspektivet. Med samarbete över gränserna skulle vi kunna rädda skolorna, minska transporterna och förbättra hälsan hos barnen som skulle få mer fritid, allt för barnens bästa. Istället för att dra isär barnen vill vi samla ihop dem lokalt, säger Niklas Persson.

Administrativa gränser

I den här delen av Ångermanland möts två län och tre kommuner. Det blir lätt administrativa gränser som krockar med människors vardag och försvårar utveckling och samverkan.

– Det påverkar möjligheten att bo kvar, starta företag och genomföra generationsskiften. Vi gör det svårare för oss själva när vi inte samarbetar.

Niklas Persson menar att problemet är större än några enskilda skolor. Det handlar om rättvisa och att ge landsbygden rimliga villkor.

– Ska det vara nödvändigt att en av föräldrarna måste skriva sig i en annan kommun bara för att barnen ska få kortare skolväg? Det har faktiskt hänt här.

Går – om viljan finns

Att påverka styrdokument och kommunala regelverk är inte gjort i en handvändning. Men enligt Bygderådet är det möjligt, om viljan finns. En lösning skulle kunna innebära att kommuner delar på kostnaden för skolskjuts och samordnar upphandling.

– Det går att hitta modeller. Men då krävs lokalt engagemang – och att människor vågar ställa krav. Det måste fungera om landsbygden ska ha en chans.

För Bygderådet är frågan en del av något större – att landsbygdens behov faktiskt får styra hur samhället organiseras.

– Kommungränser ska inte stå i vägen för sunt förnuft, säger Niklas Persson.

Text: Colette van Luik