Framtidens lantbruk: Utmaningar och möjligheter vid ägarskiften

Ägarskiften inom svenskt lantbruk är viktiga för att säkerställa en hållbar och livskraftig jordbrukssektor. Att unga lantbrukare kan ta över gårdar är avgörande för att upprätthålla livsmedelsproduktionen och stärka Sveriges självförsörjningsgrad.

Över hälften av Sveriges lantbruksföretagare är över 55 år och en tredjedel har passerat 65. Inom det kommande decenniet beräknas en majoritet av de svenska gårdarna behöva skifta ägare, men många lantbrukare saknar en plan för generationsväxlingen. Detta skapar stora utmaningar för branschen och framtidens livsmedelsförsörjning.

I EU-kommissionens “En vision för jordbruk och livsmedel”, som presenterades den 19 februari i år, betonas vikten av att skapa bättre förutsättningar för just unga att etablera sig inom jordbruket. Visionen omfattar fyra prioriterade områden, där det första är att göra sektorn mer attraktiv genom att planera en strategi för ägarskifte för att locka fler unga till yrket. Bland annat föreslås ekonomiskt stöd, rådgivning och förenklade regelverk för att göra övergången smidigare.

Utmaningar med ägarskiften

– Det finns ett antal olika utmaningar med ägarskiften. Forskning har identifierat hela 14 faktorer som på olika sätt gör det svårt. Det gör att vi måste hitta många sorters lösningar, det finns inte en enda gyllene lösning för att komma åt samtliga faktorer.

Det säger Sebastian Remvig, verksamhetsledare på Sveriges lantbruksuniversitets, (SLU) kompetenscentrum Företagsledning och vice ordförande i LRF Ungdomens riksstyrelse. Han har varit med i utförargruppen Ägarskiften som Landsbygdsnätverket drog igång förra året med syfte att kartlägga hur andra länder främjar ägarskiften inom lantbruket. Detta är den första artikeln av två av det som gruppen tagit fram.

En av faktorerna som försvårar ägarskiften är generationsglappet. Det är vanligt att den äldre generationen helt enkelt inte är redo att lämna över när den yngre vill ta över.

– Om du är 25 år och vill ta över gården är dina föräldrar kanske runt 55 år och inte färdiga att gå i pension. Det blir en dissonans när de yngre vill ta över och när de äldre är redo att lämna över. Vad gör vi åt de cirka tio åren när båda generationerna är i yrkesverksam ålder? Det behöver vi titta närmare på, säger Sebastian Remvig.

Svårt lämna över till en ny generation

Pensionerade lantbrukaren Karin Broström deltog också i utförargruppen Ägarskiften och menar att hon, liksom många andra äldre lantbrukare, har ett stort kontrollbehov som kan göra det svårt att lämna över till en ny generation

– Jag som “bonde emerita", som jag kallar mig, vet att man som lantbrukare starkt identifierar sig med sitt yrke. Gården är ju ens livsverk. Att avsluta och lämna över är en process. Jag har varit bonde i över 30 år och för tre år sedan var det dags för nya ägare att ta över gården. Jag fick säga hejdå till mitt hem, sörja, tänka nytt och se nya möjligheter, säger Karin Broström.

Det största problemet är dock kapitalförsörjning. Det handlar inte bara om att ha råd att köpa en stor gård, i de fall då man inte ärver en, eller att lösa ut eventuella syskon som ärver tillsammans. Det är också en fråga om pengar för att kunna köpa djur, utsäde och maskiner. För att underlätta ägarskiften finns visserligen ekonomiska stöd att söka, men Sebastian Remvig menar att mer kan göras för att underlätta processen.

“Byråkratisk process”

– Det finns möjlighet att söka EU-stöd och nationella bidrag, men det är en byråkratisk process och ofta räcker inte stödet för att täcka alla kostnader, säger han.

– Att kunna köpa en gård borde också kunna göras etappvis så att man inte måste betala en jättestor summa på en gång. Kanske kan man börja med att arrendera en gård och sedan stegvis köpa loss bitar av den, funderar Karin Broström.

För att underlätta för unga att ta över lantbruk krävs alltså flera insatser. Sebastian Remvig menar att attraktionskraften för att ta över lantbruksföretag finns men att man har svårt att attrahera arbetstagare.

Sammanställt en deklaration

– Det finns en mängd åtgärder som LRF Ungdomen sammanställt till en deklaration. Med hjälp av den hoppas vi att lantbrukarnas organisationer tillsammans kan lösa en del av dessa utmaningar själva utan att det behövs politiska instrument.

Framtidstron inom svenskt lantbruk är trots allt positiv. Sebastian Remvig märker en förändring jämfört med 1990-talet, då många svenska lantbrukare kände sig utkonkurrerade av utländska.

– Vi har den nya livsmedelsstrategin som säger att vi ska öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Och prisbilden är ganska bra för vissa av våra produkter. Det gör det mer attraktivt att vara lantbrukare.

Text: Colette van Luik