“Jag tvekade aldrig, visste att detta är vem jag är och vad jag vill jobba med”

Hon växte upp på en mindre gård i Småland med kor och hästar men Adhelia Karlsson drömde inte om att bli bonde, utan förskollärare. En sommar när hon gick på högstadiet förändrades allt. Då fick hon ansvaret att handmata en nyfödd kalv, och hon insåg att hon ville jobba med lantbruk, köra lantbruksmaskiner och sköta om djur. Och så blev det!

Det är tidig vårvintermorgon och solen är på väg upp över de småländska skogarna. Tjugoåriga Adhelia Karlsson sätter sig i bilen och gör sig redo att köra från hemmet i Hovmantorp till arbetsplatsen Björketorps gård i Johannishus, en färd på runt en timme. Hon sätter på musik och börjar planera den kommande dagen. Hon ska blanda till foder till djuren, fylla på mat, strö halm till kalvarna, se till att det finns tillräckligt med spån och höbalar och städa. Efter lunch ska korna mjölkas, hon ska gå en skraprunda, ta hand om kalvarna och ge dem mat.

– Just nu har vi uppåt 40 kalvar och det är mysigt att avsluta arbetspasset inne hos dem. Den stunden nnan det är dags att åka hem är mysig, säger Adhelia Karlsson.

Hon är en glad, ambitiös och entusiastisk tjej som jobbat i snart två år på Björketorps gård, där hon är en av tre heltidsanställda. Dessförinnan gick hon på naturbruksgymnasiet i Kalmar och blev av LRF Ungdomen utsedd till Årets premieelev i Sydost 2024 när hon tog studenten. Motiveringen löd: “Adhelia har under sin studietid visat goda ledaregenskaper och kamratskap. Hon har stort intresse för de gröna näringarna och är hela tiden nyfiken på att lära sig mer. Hon tar studenten från Lantbruksutbildningen med mycket goda studieresultat.”

Valde inriktning grävmaskin

– Jag valde inriktning grävmaskin, kombinationen maskiner och djur var det jag var intresserad av. Utbildningen var bred och jag valde att vara på flera olika praktikplatser där jag fick prova på att jobba med får, grisar, kor, slaktkycklingar … Från gropstall till robotstall, kan man säga. Jag fick inblick i många områden vilket gav mig kunskap om olika saker. Det var spännande att testa på, och i slutändan kom jag fram till att kor och mjölkproduktion ändå är det roligaste.

Hon sökte och fick jobb på Björketorps gård, en gård som har nominerats till LRF:s pris för Sveriges bästa gårdsmiljö. Den stora framgången kom 2011 då gården fick det hedersamma priset "Sveriges bästa arbetsmiljö". Gården är familjedriven och har både gårdsbutik, glassförsäljning, gårdsbesök samt traditionell lantbruksverksamhet.

Har blandade arbetsuppgifter

– Jag jobbar både ute på åkrarna där jag plöjer, skördar och harvar när det är säsong och sköter om djuren i ladugården. Jag tycker om blandningen av arbetsuppgifter.

Med sina 20 år är hon den yngsta av de andra två som jobbar på gården, varav en är hennes chef, som är i 35-årsåldern. Hon menar att de är “unga i sinnet” och vill ha ett hållbart jordbruk som ska fungera och leva även i framtiden.

– De är väldigt intresserade av att utveckla gården och har till exempel satsat på biogas, vilket ju är smart.

Biogas kan vara bra för ett hållbart och cirkulärt jordbruk eftersom det omvandlar avfall till resurser, minskar klimatpåverkan och bidrar till en lokal energiomställning. Genom att investera i biogas bidrar man till lägre växthusgasutsläpp och kan skapa ett mer lönsamt lantbruk.

Har en bra arbetsgivare

Hon gillar sin arbetsgivare för att han var villig att lära ut och visa henne hur allt går till på gården.

– Han hade förståelse för att jag som ung och nyutexaminerad inte kunde allt direkt, han visste att det tar tid att lära sig. Jag är en sådan som måste göra saker flera gånger innan det sitter ordentligt. Jag hade till exempel ingen erfarenhet av mjölkrobotar och det tog ett tag att fatta hur jag skulle göra och lära mig hur datasystemet fungerar. Jag hade ett hum när jag gick ut skolan, men nu när jag jobbar med det har jag lärt mig på riktigt hur det går till.

Att vara tjej i ett traditionellt mansdominerat yrke ser hon inte som något problem. I hennes klass på naturbruksgymnasiet var det jämnt fördelat mellan killar och tjejer, något som hon tycker är bra.

– Det roliga är också att tjejer numera inte bara väljer djursidan, många tycker att det är minst lika intressant med maskiner. Och många är som jag och vill jobba både med djur och maskiner.

Också upplevt sexism

Men så tillägger hon att hon faktiskt upplevt en praktikplats där man hade åsikter om tjejer i branschen…

– Jag fick lite kommentarer om att jag inte kunde och inte visste något. Det var inte så uppskattat att jag var tjej, om man säger så. Det är mest äldre gubbar som säger sådana saker.

Men, så hade hon andra praktikplatser som var jättebra och där man tyckte det var häftigt att hon kunde hantera stora maskiner utan problem.

– Jag jobbar på en så bra gård nu och har verkligen inga dåliga erfarenheter. Tvärtom känner jag mig väl mottagen.

Bra praktikplatser viktigt

För att få fler unga att välja lantbrukslivet menar Adhelia att rätt utbildning och bra praktikplatser är viktigt.

– Jag tror att det var vanligare förr att man kanske inte alltid behandlas jättebra som ung på sin praktikplats. Jag vet en tjej som fick jobba 17 timmar om dygnet när hon bara var 16 år. Hon stod ut i två veckor…

Tiderna har dock förändrats och numera finns det gott om arbetsgivare som ser till att personalen får vara ledig och behandlar de anställda med respekt.

– Det är viktigt att hamna på rätt gård och se till att ha en bra arbetsgivare, helt klart. Och om man inte har en familjegård att ta över en dag, är det extra betydelsefullt att jobba på en schysst arbetsplats.

Lediga helger och röda dagar

– Jobbet jag har nu är underbart! Och vi anställda är lediga röda dagar och helger. Det är en familjegård. Sonen ansvarar för lantbruksdelen och dottern har en eventlokal, gör egen glass, driver gårdsbutik och tar hand om det administrativa. Och så hjälper deras föräldrar till också.

Hon upplever att det har blivit ett större intresse hos unga att välja utbildningar inom gröna näringar, idag är det många elever som inte har en bakgrund i lantbruket. Adhelia själv är uppvuxen på en liten gård, hon kallar sina föräldrar “månskensbönder”, alltså att man driver lantbruk mer som ett deltidsarbete. Hennes pappa ansvarar för lantbruket och mamma kör lastbil. Man har ett 50-tal kor och kalvar för köttproduktion och odlar vall och helsådd.

– När jag var yngre var jag bombsäker på att jag skulle bli förskolepedagog och var mer intresserad av hästar än lantbruk. Men på högstadiet fick jag en sommar ansvar för att handmata en kalv och då växte intresset fram. Kalven gjorde att jag fick upp ögonen för lantbruk och kor. Och så började jag köra traktor, vilket var kul. Efter det sökte jag till lantbruksgymnasiet. Jag tvekade aldrig, visste att detta är vem jag är och vad jag vill jobba med.

I framtiden hoppas hon bo på en gård på landet med sin sambo Melker, och kanske ha barn och lite egna djur.

Är gärna anställd

– För mig är det inte nödvändigt att jobba på egen gård. Jag trivs väldigt bra med att vara anställd, det gör ju också att man slipper oro över ekonomin och behöver inte alltid ha jour, som ägarna måste på ett annat sätt.

Hon har svårt att se att det finns något som skulle få henne att överge lantbruket, jobbet gör henne glad.

– Det är en så stor del av mitt liv. Och jag drivs av att lära mig mer, få vara med djuren och se till att de mår bra.

Men, skulle hon mot all förmodan tvingas lämna branschen har hon en plan B, att utbilda sig till förskollärare.

– Om jag inte kan hitta jobb i framtiden eller om livsplanen ändrar sig för mycket får jag väl tänka om. Men det är lantbruket jag brinner för, jag har svårt att se att jag någonsin skulle sluta.

Känner stolthet över att bidra med mat

Hon är stolt över att vara en del av matproduktionen i Sverige.

– Att vara med och försörja det svenska folket med mat känns som en viktig uppgift. Jag insåg redan på högstadiet att om man inte handlar svenskt när det inte är kris, kommer det heller inte finnas något att äta när det verkligen är kris och krig.

Svensk mat måste bli mer efterfrågad och konsumenterna välja rätt produkter.

– Köp Arlas mjölk istället för Icas egen, och svenskt kött istället för importerat, så att våra bönder får ordentligt betalt. Många konsumenter går bara på prislappen, vilket är synd. Jag menar att man måste handla svenska varor så att vi kan finnas kvar.

Arbetsdagen börjar närma sig sitt slut. Adhelia packar ihop och sätter sig i bilen för att köra hem.

Skönt att bocka av listan

– Det är en skön känsla när dagen är slut och jag har bockat av hela min att göra-lista.

Det kan bli en lång lista och ofta dyker det ofta upp oförutsedda händelser.

– Ibland rymmer en kalv genom fodergrindarna och kan komma springandes på fodergården. Då får jag springa ikapp den. Eller så kan en kviga fastna i något under brunsten och jag måste hjälpa henne loss. Kvigor är lite som dramatiska tonåringar, är hoppiga och studsiga, kan vara lite oförsiktiga och fastna i saker. Det brukar hjälpa när de kommer in i kostallet, då mognar de och "kohjärnan" kickar in när de blir tillsagda av de äldre att lugna ner sig.

Text: Colette van Luik