När kommungränser stod i vägen hittade bygden lösningar

I Råneå älvdal, där Luleå och Bodens kommuner möts, har frågan om skolskjuts länge varit ett bekymmer för familjer i Niemisel. Trots att skolan i Gunnarsbyn i Bodens kommun ligger närmare än skolan i Råneå i Luleå kommun, har kommungränsen satt stopp för en rimlig lösning. Nu har föreningen Råek tagit saken i egna händer – med en egen minibuss som ger fler barn möjlighet att gå i sin närmaste skola.

Gunnarsbyn ligger vid kommungränsen mellan Boden och Luleå och Niemisel lite längre norrut. Efter att skolan i Niemisel i Luleå kommun stängde blev Älvskolan i Gunnarsbyn i Bodens kommun ett alternativ för skolbarn i Niemiselområdet. Älvskolan ligger cirka en mil närmare än Råneskolan i Råneå i Luleå kommun. Eleverna har visserligen varit välkomna till Gunnarsbyn, men problemet har varit transporten över kommungränsen. Gränsen satte helt enkelt stopp för skolskjuts.

– Det var orimligt att barn inte kunde gå i den skola som ligger närmast. Att få barnen till skolan i Gunnarsbyn har krävt att föräldrar skjutsar dem själva varje dag. Vi hade långa och många diskussioner med båda kommunerna, utan att något hände. Till slut kände vi att vi var tvungna att agera själva, säger Jenny Engström, verksamhetsledare på Råek.

Råek står för “Råne älvdals rådet i Gunnarsby församling ekonomiska förening” och är en medlemsägd ekonomisk förening där privatpersoner, företag och föreningar är ägare. Idag driver Råek bygdens servicepunkt, jobbar på uppdrag av kommunen med näringslivsutveckling och samarbetar kring hur bygden kan förbättras och öka attraktiviteten både för boende och turister. Med cirka 1 000 invånare i bygden och närmare 400 medlemmar har Råek vuxit till en central aktör för service, samarbete och framtidstro.

Köpt in en minibuss

I höstas tog man saken i egna händer och köpte in en minibuss för att lösa transporten för alla som är medlemmar i föreningen.

– Vi kallar det inte skolskjuts, utan en medlemstjänst – Smarta Lokala Transportlösningar, förkortat SLT. Det är en buss med plats för åtta barn. Idag kör vi tre barn varje dag, men till hösten kommer fler. Intresset växer.

För barnen betyder bussen kortare dagar, mer fritid – och en chans att gå i en mindre skola.

Samtidigt införde Bodens kommun ”väntis” – en eftermiddagstjänst för de yngre barnen som slutar tidigare än de äldre. Barnen får stanna kvar i skolans lokaler tills SLT-bussen går klockan 15. På så vis fungerar en enda bussrunda för alla barn

Små lösningar – stor skillnad

– Det är ett konkret exempel på hur vi och kommunen jobbar ihop för att lösa vardagen för människor. Det är en service vi kan erbjuda tack vare medlemskapet. Det är små lösningar som gör stor skillnad, säger Jenny Engström.

När minibussen inte skjutsar barn används den till annat – som att köra ut matkassar till gamla eller ordna skjuts så att äldre kan ta sig till vaccinmottagningen i Gunnarsbyn när det till exempel är dags för covidvaccinering.

Trots närheten till varandra är alltså gränsdragningen mellan kommunerna en bromskloss i frågor som skolskjuts, sophämtning och hemtjänst.

“Tänk praktiskt”

– Det kommer till exempel hit två sopbilar – en från varje kommun, bara för att man inte kan samordna. Och hemtjänsten har en lokal i Gunnarsbyn men inte i Niemisel. Där har kommunen istället förlagt lokalen i Råneå, två mil bort. Det är inte hållbart. Vi måste bli bättre på att tänka praktiskt, inte administrativt.

Råek arbetar också med bostadsfrågor. I området finns idag endast två hyresrätter – det räcker inte för de äldre som vill flytta från sina villor eller för nya familjer som vill prova livet på landsbygden.

– Därför har vi startat ett eget fastighetsbolag. Vi vill skapa sju nya hyresrätter genom att renovera två befintliga fastigheter. Det finns ett enormt behov, särskilt nu när många flyttar till Boden för att jobba i det nya stålverket.

Få till en flyttkedja

– Det kommer hit människor som jobbar säsongsvis. Många förälskar sig i bygden och vill stanna kvar, men har ingenstans att bo. Därför vill vi få till en flyttkedja genom att ta fram fler hyresrätter.

Jenny Engström menar att representanter från bygderna behöver sitta ner tillsammans med kommunledningarna från båda kommunerna och hitta lösningar.

– Jag upplever att Bodens kommun förstår hur det är att leva och verka på landsbygden men att Luleå kommun inte riktigt har samma förståelse för våra problem. Den högsta politiska ledningen i båda kommunerna säger förvisso att de samverkar i en del övergripande frågor, men på tjänstemannanivå är det tyvärr inte lika kreativt i Luleå som i Boden.

Kommunerna kan lära av varandra

– Jag vill lite ödmjukt påstå att Luleå har mycket att lära av Boden om landsbygdsutveckling. Om kommunerna kunde samarbeta mer skulle det vara en vinst för alla. Vi vet att det går – men det kräver vilja.

Jenny Engström säger att det är viktigt att lyfta gränsbygders särskilda utmaningar och lösningar.

– Jag tycker att många kommuner ofta har en stelbent och snäv tolkning av kommunallagen. Man måste försöka anstränga sig mer och bli mer kreativ.

Text: Colette van Luik