Landsbygdsnätverket
Collage med två bilder: en gul färja samt en röd mataffär med bensinpump utanför.

Holmöns färjeförbindelse och macken på Visingsö är exempel på hur man genom samarbeten kan utveckla skärgårdens förutsättningar.

Så kan affärsmöjligheterna i skärgårdarna underlättas

Vilka är utmaningarna med att driva företag på en ö och hur kan man tillsammans verka för att underlätta affärsmöjligheterna? Holmön i Norra Kvarken och Visingsö i Vättern visar – med sina vitt skilda förutsättningar och utmaningar – hur en väg framåt kan se ut.

Holmön ligger i Bottenviken ungefär en mil utanför kusten vid Umeå. Den stora utmaningen för de 80 åretruntboende och närmare 500 deltidsboende öborna är kommunikationerna till och från ön. Färjan från fastlandet är för liten och turerna är för få, menar Olle Nygren.

– Färjan tar bara en lastbil eller tre till fyra personbilar och det är för lite, vilket försvårar för företagarna. Snickeriet har svårt att få ut byggmaterial och butiken och restaurangen har tufft med varuleveranserna. Jag själv som bland annat driver återvinningscentralen och sophanteringen måste boka plats för containrar månader i förväg.

För att mer effektivt kunna arbeta för Holmöns bästa bildades redan i slutet på 90-talet Holmöns Utvecklingsforum. Genom denna förening för man nu kontinuerliga diskussioner med en arbetsgrupp bestående av färjerederiet, Trafikverket, kommunen och regionen och syftet är att förbättra kommunikationerna – sommartid men även vintertid då färjetrafiken ofta måste ersättas med andra transportmedel.

– Ibland känns det som att det är svårt att få alla inblandade parter att förstå våra behov här på Holmön. Dock ska sägas att kommunen har blivit allt bättre med åren. Idag har de två anställda landsbygdsutvecklare, de har varit ute här på ön och de har full förståelse för våra problem och de för vår talan i arbetsgruppen, säger Olle Nygren.

Genom Holmöns Utvecklingsforum har öborna löst flera av de utmaningar man har ställts inför på senare år. Idag ägs öns enda butik kollektivt i en ekonomisk förening. För några år sedan bildade man också det icke vinstdrivande aktiebolaget Holmöns Bygdebolag AB som köpte den gamla prästgården. Där ryms idag bland annat festlokal, bageri och offentlig bastu och det finns planer på att upplåta en del av lokalerna till någon form av barnomsorg.

Visingsö i Vättern har idag runt 700 boende. Här är det Visingsörådet som driver de gemensamma utvecklingsfrågorna och arbetar för att bibehålla servicen på ön. För tillfället driver man exempelvis projekt om en upprustning av hamnen och om en gång- och cykelväg. Men gruppens högst prioriterade fråga under det senaste året har varit den utdaterade och nedläggningshotade bensinstationen.

– För oss är det befolkningsutvecklingen som är högst på agendan och vi förstod snabbt att utan bensinmack kommer de bli ännu svårare för folk att bo och verka på Visingsö. Så vi bestämde oss för att driva frågan i rådet, berättar ordförande Bengt Svensson.

Rådet undersökte hur liknande situationer har hanterats på andra platser i Sverige. Samtidigt knöt man kontakt med en entreprenör på ön som var villig att starta och driva en mack.

– Projektet är för stort för honom att driva på egen hand, så vi bestämde oss för att gå in som samarbetspartner. Vi hjälpte till med att skaffa förhandsbesked och bygglov – för pengar som vi fick från Hela Sverige ska leva – och att ta in offerter. Parallellt har vi arbetat med finansieringen, hela investeringen ligger på närmare 1,5 miljoner kronor, berättar Bengt Svensson.

Kommunen har åtagit sig att gå in med hälften av den summan och förhoppningen är att resten ska kunna erhållas från Tillväxtverket via regionen. Om inte så har kommunen lovat att gå in med ytterligare pengar. Om allt går planenligt kan den nya macken öppna till sommaren.

– Det har varit ett års arbete och det har varit väldigt roligt, vi har lärt oss mycket. Visingsörådet har nog inte varit så djupt involverat och delaktigt i något projekt tidigare. Egentligen är det inte meningen att vi ska vara det heller, men vi bedömde att det var en så pass viktig samhälls- och medborgarfråga, avslutar Bengt Svensson.

Publicerades