Stor potential för svenskt vattenbruk – expertens syn på framtiden

Under de senaste 40 åren har svensk fiskodling gått från glada entusiaster till en mogen bransch med större aktörer. Anders Kiessling, professor i akvakultur på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), har varit med under hela resan. Vilka framsteg har gjorts under åren och hur ser han på framtiden för svenskt vattenbruk?

I Sveriges finns idag en bredd inom vattenbruket med både små och stora aktörer. Forskning och utveckling pågår inom många områden. Detta ger det svenska vattenbruket goda möjligheter inför framtiden.

– Det finns stor potential i gårdsfiskmodellen, där fiskodling kan kombineras med lantbruk. Även industriell symbios, flerartsodlingar och foder är områden där Sverige har möjlighet att utveckla framtida nischer, säger Anders Kiessling.

Sverige har också, enligt Anders, en stor möjlighet med mer flytande semislutna system, där graden av slutenhet bestäms utifrån en vetenskapligt baserad bedömning av det omkringliggande ekosystemet.

Utmaningar då och nu

Historiskt har det funnits många utmaningar för det svenska vattenbruket. Det började med glada entusiaster som byggde själva och prövade sig fram. Men alla var inte lika positiva. Både yrkesfisket och jordbruket såg vattenbruket som en riskfaktor och konkurrent. Även Fiskeriverket motarbetade insatserna till viss del. Det saknades gemensamma riktlinjer för myndigheterna. Och det fanns också ett systematiskt överklagande av alla tillståndsprocesser.

– Professionalismen har ökat över tid på alla fronter. Nu är regelförenklingar på väg. Vi får hoppas att de får effekt, säger Anders.

De senaste åren har präglats av uppköp och branschen har mognat. Några få små fiskodlare finns kvar men en handfull aktörer producerar idag den stora merparten av fisken från svenskt vattenbruk. Finansieringsmöjligheter är viktiga för att branschen ska kunna fortsätta att växa. Det behövs både riskkapital och stöd på rätt plats. Även fodret är en avgörande faktor, menar Anders. Idag importeras allt foder, men Sverige har goda möjligheter att bli en råvaruproducent.

– När det gäller foder behöver vi landa i tekniklösningar som accepteras brett. En kompromiss mellan miljöpåverkan i form av näringsläckage och de kostnadsökningar som nya foder innebär för branschen, säger Anders.

Framsteg och framtidsvisioner

I höst är det dags för Anders Kiessling att lämna över stafettpinnen till en ny professor i akvakultur. Vilka bidrag är han mest nöjd med efter 40 år i vattenbrukets tjänst? Det är naturligtvis svårt att svara på, men han nämner några exempel.

– Att vi fått domstolar att lyssna till sunt förnuft – mer fakta och mindre tyckande – har bidragit till verkliga framsteg. Inom SLU har verksamheten utvecklats till att vara en aktiv del av forskningen. Vi har bidragit till att ena vattenbrukssverige och har idag många samarbeten, till exempel med Göteborgs universitet.

Om 20 år hoppas Anders Kiessling att det produceras lika mycket protein från vatten som från land i Sverige. Det är ett optimistiskt uttalande utifrån ett tjugoårsperspektiv, men fullt realistiskt om man ser på längre sikt, menar han.

– För att det ska hända behöver vi koppla ihop jordbruk och vattenbruk bättre. Vi behöver odla mer alger och musslor. Och vi behöver utveckla odlingarna och skapa bra kopplingar för industriella symbioser och flöden, säger Anders Kiessling.