Unik svensk uppfödning av humlor för kommersiellt bruk minskar sårbarhet och transporter

Kommersiella odlare av tomater, frukt, bär och frö är beroende av stora mängder pollinatörer. Ofta finns det inte tillräckligt med vilda sådana vilket gör att man tvingas importera humlor från stora producenter i främst Belgien och Holland. För att förse odlare med svenska humlor startades projektet “Odling av svenska pollinatörer” där humlor föds upp för kommersiellt bruk. Projektet, som fått innovationsstöd från EIP-Agri, har som mål att sälja närodlade humlebon med ett genetiskt ursprung från Sverige.

För över tio år sedan såg Elisabeth Weidel ett tv-program om odling av humlor, vilket sker på ett fåtal platser. I EU finns det två dominerande producenter, i Belgien respektive Holland, som förser stora delar av världen med bon. Nackdelarna med detta är långa transport-sträckor, fara för att Sverige får in humlor av andra underarter än de svenska och att livsmedelsförsörjningen blir mer sårbar om vi är beroende av utländska humlor. Därför tänkte Elisabeth Weidel att det vore bättre om Sverige, och andra länder, hade en inhemsk produktion av humlor.

Flera år senare, när det kom till allmän kännedom att det råder stor brist på pollinatörer, bestämde hon sig för att göra slag i saken. Hon ansökte om innovationsstöd från EIP-Agri och beviljades det år 2019. Samma år drog hon igång sitt projekt tillsammans med en grupp bestående av sju personer med olika bakgrund och kompetenser, som biodlare, tomatodlare, experter på humlor och klimatanläggningar.

Lista ut på egen hand

– Det första året gick åt till att lära oss det mest grundläggande. Det var ju inte så att vi kunde resa till humleodlingarna i Belgien och Holland och be dem dela med sig av sina företagshemligheter. Vi fick på egen hand lista ut hur man skulle göra, säger Elisabeth Weidel, numera VD på företaget Svenska Humlor AB.

– Att hitta utrustning för att skapa rätt klimat och lämpliga lådor för uppfödning och leverans har varit en utmaning.

Drottningar av arten Bombus terrestris, mörk jordhumla, samlades in från olika platser i Östergötland och Uppland för att undvika inavel. Dessa placerades sedan i klimatrum som efterliknar humlans naturliga miljö. Efter några veckor började drottningarna bygga bon och när allt gick som det skulle var borna klara för leverans till kund efter cirka tolv veckor.

Ett bo kan innehålla mer än 250 arbetare

När ett bo kommer till kund är det mellan 60 och 80 arbetare i det och så drottningen själv. Efter leverans fortsätter boet att utvecklas och det kan bli uppåt 250 arbetare, ibland ännu fler. Humlesamhället fortsätter sedan att vara effektivt i mellan sex och åtta veckor, efter det går cykeln mot sitt slut.

– Tomatodlare behöver humlor redan i början av året, så det krävs en åretrunt-produktion av humlor. Detta innebär att förutsättningar för drottningens hela livscykel måste kunna simuleras på konstgjord väg genom att bland annat skapa olika klimatzoner för de olika faserna i drottningens och boets cykel.

Ingen har tidigare lyckats

I Sverige har det gjorts försök att få igång en humleproduktion men ingen har tidigare lyckats med kommersiell produktion.

– Att producera humlor är komplext och tidskrävande att lära sig, så förutsättningen som gjort av vi har lyckats är att vi genom EIP-stödet har kunnat arbeta med det på heltid under en längre tid.

Efter projektets slut drivs nu humleodolingen av ett företag i Skåne som, i mindre skala, har börjat sälja bon. Det tar lång tid att bygga upp ett tillräckligt stort avelsmaterial för att kunna sälja större mängder.

Vad är poängen med svenskodlade humlor?
– Dels är de närodlade i Sverige, vilket gör att svenska odlare blir mindre sårbara. Anta till exempel att det blir en pandemi igen, med allt vad det innebär – då kan vi vara självförsörjande på humor och därmed fortsätta producera mat.

– Dessutom innebär närodlade humlor kortare och färre transporter. Och förstås mindre risk för genetisk utblandning av den nordiska mörka jordhumlan, vilket är en risk om man importerar utländska humlor. Det pollen som vi använder för utfodring är också svenskt.

Har du några tips till andra som vill söka stöd?
– Att få finansiering genom EIP-Agri gick bra, men redovisningen av projektet gentemot Jordbruksverket krävde betydligt mer tid än vad jag var van vid från andra projekt. Det är viktigt att tänka på det när man söker EIP-stöd. Och, det underlättar mycket om du är en rutinerad projektledare som håller i projektet, i alla fall om det är ett större sådant,

Text: Colette van Luik