Hallå där Jörgen Korning

Du arbetar på RISE som chef för enheten för jordbruk och trädgård. Du är också ledamot i Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp Kunskaps- och innovationsfrämjande i gröna näringar.

Vad betyder EIP-Agri innovationsstöd och EU:s satsningar på kunskap och innovationssystem (AKIS) för RISE och för lantbruket?

– EIP-Agri är bra verktyg som säkrar att det är möjligt att lyfta innovationen inom jordbruket, något som saknades tidigare. Särskilt stärks utvecklingen av nya idéer när det är möjligt att samla olika kunskaper och organisationer kring en idé. Det är en stor fördel att det är enkelt att få gruppbildningsstöd, där man kan testa idéerna och samarbetet mellan partners.

– RISE bidrar till många ansökningar och projekt, sannolikt på grund av vår breda kompetens. Administrationen av ett EIP-projekt är inte enkel och där spelar RISE kapacitet också en roll.

– Kunskapen om och EUs satsning på AKIS är relativt okänt inom lantbruket, men med Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp Kunskaps- och innovationsfrämjande i gröna näringars fokus på området tillsammans med satsningarna på kunskapsnav inom olika områden kommer det att ändra sig framöver.

Hur kan RISE bidra till att förbättra kunskapsflödet och främja innovationer?
– Övergripande är RISE roll att vara brygga mellan akademi och näringsliv genom ett starkt fokus på näringens behov och utmaningar och använda forskning, tester och praktisk erfarenhet för att skapa innovation och utveckling

– RISE kan som oberoende aktör samt med sin breda kompetens och samarbete med myndigheter, organisationer och företag både driva processerna och ha olika roller.

Vad händer med det planerade kunskapsnavet om animalieproduktion som RISE förväntas ansvara för?
– Kunskapsnavet om animalieproduktion är i princip beslutat men vi avvaktar statens budget för 2023, vilken är beroende av valresultatet. Det har varit en lång process med tre utredningar och man hoppas att navet kan börja arbeta 1 januari 2023.

Vad ser du för möjligheter och hinder för kunskapsutvecklingen i lantbruket? Och hur kan vi lösa det?
– När man jämför med danskt lantbruk, som på många områden är jämförbart med svenskt, ser jag att den svenska satsningen på jordbruk och livsmedel har varierat starkt de senaste 40-50 åren.

– Samtidigt är det oklart vem som har vilka roller i kunskapskedjan som OECD i sin rapport understryker. När alla samtidigt är beroende av succé med projektansökningar är risken att fokusera på sin egen organisations utveckling framför lantbrukets och jordbrukarens behov och utmaningar.

– Helt övergripande ser jag att långsiktig finansiering, klarare roller och mer samarbete vill ge underlaget till kunskapsutveckling och inte minst utnyttjande av existerande kunskap och därmed utvecklingen i svensk lantbruksproduktion.

Är det något mer du vill tillägga?
– Innovationen gäller inte bara inom jordbruket men också inom och samarbetet mellan organisationerna som ska stödja jordbruksutvecklingen.