Landsbygdsnätverket
Susanne Öberg ny ledamot i Jordbruksverkets Rådgivande kommitté för bedömning av ansökningar om innovationsprojekt inom EIP-Agri.

Foto Jan Svensson

Hallå där...Susanne Öberg

Du är ny ledamot i Jordbruksverkets Rådgivande kommitté för bedömning av ansökningar om innovationsprojekt inom EIP-Agri. Vad jobbar du med?

– Jag har tillbringat hela mitt liv i det gröna näringslivet – jorden, skogen och landsbygdens företagande – i roller som förtroendevald, chef och medarbetare. I närmare tjugo år var LRF min arbetsgivare och sedan snart två år tillbaka driver jag eget med en del styrelseutbildningar men framförallt processleder jag förändringsarbete.

– Aktuellt just nu är skogsbranschens gemensamma satsning för att stärka skogens attraktionskraft utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Jag bor på en skogsgård i Ångermanland och är aktiv i skogsbruket.

Hur kan du bidra till att främja kunskap och innovationer genom ditt uppdrag i Jordbruksverkets rådgivande kommitté?
– Under många år har jag jobbat med affärs- och företagsutveckling i olika satsningar och branscher inom jord och skog med att binda ihop konsumenter, marknadsaktörer, rådgivning, forskning, samhälle, politik och företagare. De kunskaperna och erfarenheterna tar jag med mig in i innovationsarbetet.

– Det företagande jag känner mig mest hemma med är det som vi har här i norra Sverige, med vallbaserat jordbruk med kött och mjölk som dominerande näringar. Driften är förhållandevis extensiv och diversifieringen är vanlig – ofta med entreprenad och småskalig livsmedelsförädling. Det finns också ofta ett lönearbete på deltid vid sidan om företagande. Rennäringen är en naturlig del av den norrländska företagarbilden och det behövs fler aktörer än rennäringen kan se.

Vad brinner du särskilt för?
– Hållbarhet och effektivitet, omställningen till ett samhälle som har sin bas i det vi odlar och skördar på våra breddgrader. Kan vi byta ut det ändliga med det oändliga så är jag tillfreds. Jag gillar när det är realism och effektivitet i kostnadskalkylerna.

Vad ser du för möjligheter och hinder för innovationsarbetet i Sverige? Och hur kan vi lösa det?
– Det finns ett glapp mellan dem som har visioner om vad som teoretiskt skulle kunna göras och dem som praktiskt ska genomföra det. På motsvarande sätt finns ett glapp mellan dem som praktiskt genomför saker och dem med teoretiska kunskaper som skulle kunna utveckla metoderna.

– Jag tror på det sättet som vi jobbar inom EIP-Agri är rätt väg – sammankopplingen mellan många aktörer i ledet, från företagare till marknadens slutkonsument.

Finns det något mer du vill tillägga?
– Jag ser väldigt mycket framemot det här arbetet, innovationer är komplexa och magiska – det är en bra grej att landsbygderna tar för sig och försöker ligga i framkant.

Publicerades